Barbro Westerholm (L): Så ska våldet mot äldre bekämpas

Våld och övergrepp i nära relationer går inte i pension. Tvärtom är det vanligt att problemet blir värre ju äldre man blir. Ibland är det då det börjar, både för offer och förövare. Vissa demenssjukdomar kan ge personlighetsförändringar och aggressivitet. En utmattad anhörigvårdare kan ta ut sin frustration på den som vårdas. Den som blivit sårbar på grund av ålder och sjukdom kan lättare utnyttjas och kränkas.

Övergreppen mot årsrika är dolt och tabubelagt. I kartläggningar av våld i nära relationer sätts ofta en åldersgräns där man utesluter de över 60 år. De fåtal undersökningar som gjorts visar att omkring 15 procent av 65 år och äldre är utsatta (Umeå 2001, Gotland 2013, Brå 2018). Siffran är något högre för kvinnor än män. Övergreppen som det handlar om är fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt utnyttjande. Förövare kan vara make eller maka, vuxna barn eller andra närstående, grannar på vård- och omsorgsboenden samt personal.

Varför är problemet osynligt?  En orsak är att offren inte ger sig till känna, att de känner skam och skuld för det som inträffat och rädsla för vad som kan hända om våldet avslöjas. En annan orsak är att åtgärder mot våld i nära relationer koncentreras till yngre. Våldet mot äldre är mindre känt, och det man inte känner till kan man inte motverka. En tredje förklaring är att Sveriges uttalade ålderism, alltså fördomar om hur årsrika människor är och lever, gör det svårt att tänka sig att någon begår övergrepp mot en årsrik eller att årsrika själva begår övergrepp. Vården och omsorgen har inte alltid den kunskap som krävs för att se att någon varit utsatt, och förväxlar ofta skadorna med fallskador.

Problemen går att åtgärda och det har Region Gotland visat. Där startade man 2010 sitt arbete med att motverka våld inom omsorgen av äldre och personer med funktionsnedsättning. Arbetet ingår nu i den reguljära verksamheten. På regionens hemsida kan man läsa var man kan få hjälp samt information om övergrepp av äldre. I akuta fall tillråds man ringa polisen eller socialjouren. Handläggarna på socialförvaltningen kan hjälpa med olika insatser och hos anhörigstödet kan man få råd och stöd. Kvinnofridslinjen är också ett alternativ för kontakt.

Liberalerna vill att det goda arbetet på Gotland sprids till fler. Här är fem konkreta förslag om hur våldet kan bekämpas:

• Sprid kunskap om våldet 2014 presenterade alliansregeringen en Nationell strategi om våld mot äldre personer inom vård och omsorg, vilket ledde till bl.a. att Socialstyrelsen på sin hemsida publicerade ett utbildningspaket om våld mot årsrika personer. Men det räcker inte. En riktig nationell handlingsplan måste självklart omfatta polis och rättsväsende. Den åsikten får nu stöd i BRÅ:s rapport Brott mot äldre Om utsatthet och otrygghet (Rapport 2018:7). Även andra yrkesgrupper som möter äldre i vardagen behöver kunskap om hur de kan upptäcka övergrepp och hjälpa till.
• Anmälningsskyldighet för dem som arbetar med årsrika. Vi vill liksom Brå att anmälningsskyldighet införs för personal om de misstänker att vårdtagare far illa i hemmet.
• Kolla personal mot straffregistret. Vi vill att man likt förskolor och skolor kontrollerar straffregistret vid anställning av ny personal.
• Inför en stödlinje. Vi vill att det ska finnas en stödlinje att ringa till om man känner sig utsatt för våld och övergrepp. Det finns i Norge, Storbritannien, Australien och USA.
• Förbättra polisens kunskap. Polisens kunskap i äldrefrågor borde höjas med fokus på  bemötandefrågor, förhörsteknik och liknande.

Idag har vi god kunskap om hur våld och övergrepp mot årsrika personer kan åtgärdas. Nu handlar det om att omsätta den i praktisk handling. Görs inte det förvärras samhällets ålderism med åldersdiskriminering som konsekvens. För årsrika människor är det en frihetsfråga att inte utsättas för våld och övergrepp. Då krävs insatser både inom vården, omsorgen, polisen och rättsväsendet. Frihet och trygghet måste försvaras även för årsrika.

Barbro Westerholm, riksdagsledamot (L)