Aina Bergvall: Därför hoppas jag att politikerna skäms

Två små bröder, 5 och 7 år gamla, förklarades skyldiga till mordet på sin 4-årige lekkamrat Kevin i Arvika 1998. Det slog polisen fast, utan utrymme för tvivel. ”Stenklart” var ett ord som användes. Någon prövning i domstol blev det aldrig. 

Som resultat av en långt utdragen barnmisshandel hade man fått ett ”erkännande”. De där ”förhören” var nästan outhärdliga att se när bilderna blev offentliga i en dokumentär i Sveriges Television 2018. Då fick man också klart för sig hur oerhört hårt händelsen drabbat familjen. De blev utstötta, tvingades flytta, det blev skilsmässa och barnen var för evigt stämplade som kriminella busar som inte ens ångrade vad de hade gjort. Hur föräldrarna hade det törs man inte ens försöka föreställa sig.  

När så det stod klart att pojkarna faktiskt var oskyldiga började nya kvarnar mala. Men skadestånd gick inte att kräva på vanlig väg, för lång tid hade gått. Det har blivit ett par utredningar som kommit fram till att inga fel begåtts i hanteringen. Ändå var det uppenbart för vem som helst som bekvämade sig med att ta till sig historien att något hade gått otroligt snett. Ingen hade värnat om två små barns integritet, ingen hade bekymrat sig om effekten timslånga förhör under märkliga former skulle kunna ha på dem. Det handlade faktiskt om allvarliga övergrepp. 

Nu har kommunpolitikerna ältat ärendet i flera varv. Och kommit till resultat: En ursäkt fick Christian Karlsson och Robin Dahlén vid ett möte på onsdagskvällen, efter många om och men, tjugofyra år efter händelsen som ödelade deras liv, en offentlig ursäkt som bröderna har önskat. Fast inga pengar. Inget skadestånd. Eftersom ”inga formella fel har begåtts”. Och familjen säger nu att de inte längre kräver någon ekonomisk kompensation. 

Kan inte låta bli att tänka att det kunde ha varit mina ungar som drabbades av detta. Eller dina barn! Tanken svindlar. Justitiemord är bara förnamnet, katastrof en underdrift. Större svek får man leta efter. 

Till råga på allt finns nu ingen officiellt misstänkt för att ha dödat den fyraårige Kevin, även om den så gott som allvetande Leif GW Persson anser sig känna till vem förövaren är. En ostraffad mördare går faktiskt lös medan två oskyldiga personer fått sin uppväxt förstörd och berövats ett anständigt liv.  

Det finns möjlighet för statsmakten att gripa in och betala en ersättning ”ex gratia”, alltså av nåd och för den goda sakens skull. Jag hoppas innerligt att regeringen ska agera – och att Arvika får skämmas ännu mer. För skamlig är behandlingen av två barn som fått betala oerhört dyrt för missgreppen de utsatts för.