Anne-Lie Rydé om "På spåret"-debuten: "Risk att framstå som rikspucko"

Artisten och sångerskan Anne-Lie Rydé, 60, är en av de som tagit plats i dressinen i ett av SVT:s mest populära program “På spåret” som sänds på fredag. Nu delar Anne-Lie med sig av hur hon kom över rädslan att, som hon själv uttrycker det, “framstå som ett rikspucko”.

Vad var din första tanke när du fick frågan om att delta i “På spåret”?

– Jag trodde först att jag skulle vara med för att sjunga, men när jag förstod att jag skulle tävla sade jag blankt nej! Det finns ju en risk att framstå som ett rikspucko i “På spåret”. Jag har sett de mest intelligenta människor fullständigt tappa det. Så till en början sade jag absolut nej. Men sedan ringde de igen och jag beslöt mig för att provtesta innan, och det visade sig vara något av det roligaste jag har gjort!

På vilket sätt?

– Det var en sådan bra stämning och vi hade så kul. Jag var livrädd de sista sekunderna innan de startade bandningen. Även om det inte är direktsändning känns det som det, jag kan inte riktigt förklara, men man måste bara släppa allt och vara sig själv. Det har jag ju inga problem med så jag kände mig helt fri, men det är tur att jag har alla år med TV bakom mig. Det är en ära att vara med i “På spåret”, det är verkligen stort. Jag är glad att jag tog det här våghalsiga beslutet att vara med.

Vad sysslar du med förutom att sitta i en dressin och testa geografikunskaperna?

– Jag brukar säga att jag är resande i musiken. Jag är ute och sjunger konstant och försörjer mig på det. Det är väldigt kul och också slitigt ibland, men jag har jobbat så här i 40 år så jag är van. Någon gång när det har varit särskilt mycket resande har jag tänkt: Nej, nu orkar jag inte hålla på så här längre. Den tanken kommer väldigt sällan, men det händer. Då har jag ett knep: Jag tänker att alla resor, alla hotell, all väntan, alla repetitioner, alla soundchecks jag gör är det jag tar betalt för, men själva uppträdandet är gratis för det är det jag älskar. Sedan gör jag även en hel del radio i P4 numera, en väldigt rolig och inspirerande bonusverksamhet som jag gärna fortsätter med i framtiden.

Du har ju fyllt 60 år, hur ser du på ditt åldrande?

– Personligen har jag inte råkat ut för åldersdiskriminering. Än. Men det är ju klart att det kommer drabba mig. När jag var mellan 50 och 60 kände jag att jag befann mig i ett slags mellanland. Folk tyckte att jag var för ung för att göra vissa saker och för gammal för att göra annat. Men nu plötsligt har jag åldern inne för att göra sådant jag tidigare var för ung för. Det finns en åldersdiskriminering, det är helt klart, men man ska inte heller förringa den könsdiskriminering som finns. Det är lättare att åldras som man, särskilt i min bransch. Det är därför det är en sådan kick för mig att se alla de här äldre kvinnorna som Lill Lindfors, Barbro “Lill-Babs” Svensson, Siw Malmkvist och Anne-Louise Hansson som fortfarande uppträder. De kvinnorna har visat min generation att det är självklart att hålla på så länge man vill och orkar.

Vad har du för förväntningar för fredagens “På spåret”?

– Inga alls faktiskt. Jag vet ju redan hur det går och hur kul vi hade under inspelningen. Fast jo, det skulle väl vara det i så fall, att jag hoppas att folk ser och känner hur kul vi har. Att det går igenom TV-rutan.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet