Därför är det dags att införa en ”Lex Aida”

En intensiv debatt utbröt direkt om det var rätt av Aida Hadzialic att avgå för ett så jämförelsevis litet brott som hon ju säger sig djupt ångra. Den troliga påföljden är dagsböter.

Expressens garvade politiska kommentator KG Bergström tyckte Hadzialics och Stefan Löfvens reaktion var ”överilad”, Helle Klein ville att Löfven skulle övertala Hadzialic att stanna kvar och Jonas Gardell tyckte på Twitter att det bara var att förlåta och gå vidare. ”Får inte politiker göra fel”, frågade sig många.

      LÄS MER: Brännmärk IS som djävulsdyrkare

Andra menade att drevet mot Hadzialic skulle ha kunnat anta stormstyrka om hon inte avgått och att hon för både regeringens och sin egen skull gjorde det enda rätta.

Jag kan tycka att avgången spär på uppfattningen att toppolitiker måste vara helt ofelbara, levande helgon, som aldrig gör minsta fel eller brister i omdöme. Vad leder det till för prejudikat? Ska en regeringsmedlem som råkar missa en 70-skylt och får fortkörningsböter också avgå? Det är en diskussion.

En annan diskussion är Aida Hadzialics krishantering. Av mig, som jobbar dagligdags med just medierådgivning och krishantering, får hon full poäng. Den var i sin enkelhet lysande. Hon medger misstaget, hon är djupt ångerfull, hon tar initiativet genom att kalla till presskonferens innan saken kommer ut via polisläckor, hon tar ansvaret genom att avgå och hon ger det glasklart klingande budskapet: ”Alkohol och bilkörning hör aldrig ihop”.

      LÄS MER: Upp till kamp för pensionen

Hon gör dessutom en annan sak som skulle ge henne ett A+ om det fanns i betyget: Hon tar presskonferensen (och därmed symboliskt hela ansvaret) ensam, utan Stefan Löfven som stödjande farbror vid sin sida.

Den tredje diskussionen tar Hadzialic själv upp och den tycker jag är allra viktigast: Hon kalkylerade med att hon skulle vara nykter fyra timmar efter att ha tagit ett glas rött och ett glas mousserande vin. Hon ville ju naturligtvis inte slå i gränsen 0,2 promille utan trodde att hon var trygg.

Jämför sedan med Frankrike där gränsen är 0,5 promille. Om Hadzialic som kvinna slog i gränsen efter två glas vin så skulle jag, som normalbyggd man, säkert ha klarat den. Vilket innebär att jag i Antibes kanske hade kunnat dricka fyra glas vin och ändå klara gränsen för rattfylla. Det är ju orimligt och helt förödande.

      LÄS MER: Varför ska man buntas ihop bara för att man fyller 65?

När min fru och jag får frågan vid bjudningar tackar vi alltid nej till all alkohol om det ska köras bil. Det gäller både i Frankrike och Sverige och gör livet så mycket enklare. Felet Hadzialic gjorde var ju framför allt att kalkylera. Hade vi haft gränsen noll promille så hade hon inte ens behövt fundera på frågan.

En gräns på noll promille fungerar ju precis som ett rökförbud på krogen. Det var ett väldigt liv på rökarna innan lagen genomfördes, idag är den helt accepterad.

Medan ”kontinenten” ligger kvar på sina 0,5 promille visar öststater denna gång vägen. I Estland, Ungern, Tjeckien och Rumänien råder noll promille vid bilkörning. I Tyskland finns gräsen noll promille för yrkesförare. Slovenien tillämpar noll promille för förare som haft körkort i upp till två år.

      LÄS MER: Därför är Zlatan ett geni – även utanför fotbollsplanen

Sverige skulle kunna göra en progressiv insats genom att införa noll promille som en ”Lex Aida”. Då skulle hennes rakryggade avgång verkligen få den mest positiva konsekvens.

Samtidigt skulle EU – denna annars så regelivrande byråkratkoloss – kunna göra en riktigt värdefull insats genom att få bort det destruktiva kalkylerandet i hur många glas man kan dricka på kontinenten genom att införa en nollgräns.

Trafikdöden ökar i Sverige av flera orsaker: Vi kör för fort, vi sms:ar vid ratten och nu har vi även börjat panikstanna vid vägkanter för att jaga Pokémons. Vi behöver helt enkelt ingen alkohol för att späda på eländet.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet