Elefanter verkar kunna ropa på varandra genom unika ljud, visar ny forskning.
Mest läst i kategorin
“De tilltalar varandra med någonting som liknar namn”, skriver forskaren Mickey Pardo på X.
Det rör sig inte om det klassiska trumpetandet, utan snarare en slags lågintensivt mummel som elefanterna använder sig av för att kommunicera inom gruppen.
Med hjälp av AI har forskarna analyserat det här mumlet, och identifierat vissa ljud som verkar vara namnet på olika individer.
Liknar människans prat
När forskarna spelade upp ljudet för elefanterna, reagerade de bekräftande på sitt namn. Var ljudet riktat mot en annan elefant brydde de sig inte lika mycket.
De har den här förmågan att individuellt ropa på specifika medlemmar av sin familj med ett unikt rop, säger Mickey Pardo, akustikbiolog vid amerikanska Cornell, och en av forskarna bakom studien, till The New York Times.
En del andra djur – som delfiner och papegojor – kan påkalla en viss individs uppmärksamhet genom att härma dess lockläte, men elefanten och människan sticker ut genom att ge ljud betydelse utan att det rör sig om en imitation. Fenomenet – som språkforskare kallar arbiträrt – är en nyckel i det mänskliga språket eftersom det låter oss kommunicera om saker som inte låter.
Ger oss insikter
Antagligen har det under evolutionen vuxit fram behov för elefanterna att koppla samman en individ med ett abstrakt ljud, på samma sätt som för människan, tror forskarna.
“Det är en av de spännande sakerna med den här studien, den ger oss en del insikter i vad som kan ha legat bakom att vi utvecklat de här förmågorna”, säger professor George Wittemyer vid Colorado State University och en av studiens författare, i ett pressmeddelande.
Forskarna följde elefanterna i Kenya i 14 månader i fordon och spelade in ljud från 101 elefanter. Det var vanligast att elefanterna ropade med namn om de behövde ha kontakt med någon på lite längre avstånd, eller när vuxna pratade med kalvar. Forskarna vet inte om elefanterna också ger annat namn, som platser, mat eller vatten.
Studien har publicerats i Nature Ecology & Evolution.