K-G Bergström: Att politikerna aldrig lär sig!

Värst är nog skandalläget för Liberalerna. De har två tunga politiker på veckans svarta lista. Aftonbladet avslöjade att riksdagsledamoten Emma Carlsson Löfdahl fått 463000 kronor av riksdagen i bidrag för hyra av bostad i Stockholm. En hyra som hon betalade till sin man som äger lägenheten. Efter avslöjandet lovade hon att betala tillbaka skillnaden mellan avgiften för bostadsrätten och det belopp hon tagit ut. Men det tycks inte rädda henne. Igår uppmanades hon av sitt eget hemdistrikt, där hon själv är ordförande, att lämna sin riksdagsplats. Samma krav ställer nu L:s partiledning via sin partisekreterare. Även om hon själv inte nu är beredd att avgå.

Partiet har också tvingats ge sin EU-parlamentariker Cecilia Wikström ett tufft ultimatum. Om hon inte lämnar sina två styrelseuppdrag i privata bolag så petas hon från första platsen på partiets EU-lista. Visserligen tjänar hon 70000 kronor i månaden på sina sidouppdrag. Men att avstå skulle inte direkt drabba någon fattig. Hon har ett arvode i EU-parlamentet på cirka 80000 kronor i månaden.

Gemensamt för de båda toppliberalerna är förstås att de framstår som giriga, vilket inte är någon tillgång för ett parti som gärna framställer sig som idealistiskt.

Men också Socialdemokraterna har haft en tung vecka. Arbetsdomstolen upphävde i veckan regeringens beslut att sparka förra GD:n i Transportstyrelsen, Maria Ågren. Även om Arbetsdomstolens slutsatser är en aning ”sliriga”. AD konstaterar till att börja med att det var i strid med säkerhetsskyddslagen att ge två tjeckiska lagringstekniker behörighet till Transportsstyrelsens it-system.

Men Ad anser inte att staten bevisat att Maria Ågren begått brottet vårdslöshet med hemlig uppgift.

Även om beslutet i mina ögon förefaller en aning motsägelsefullt, så är det förstås ändå ett bakslag för den socialdemokratiska delen av regeringen som låg bakom beslutet att sparka Ågren. Det blir dessutom skattebetalarna som får betala.

Ändå har nog det andra regeringspartiet det som svettigast just nu. Isabella Lövin och hennes departement har uppenbart tagit för lätt på det sidouppdrag som deras utredare, Maria Wetterstrand haft. Samtidigt som hon utrett miljövänligare flygbränslen, har hon suttit i styrelsen för ett bolag med intressen i den branschen och också varit aktieägare i bolaget. Även om hon själv har ett ansvar, så har hon informerat sin uppdragsgivare om dilemmat utan att få någon reaktion. Det luktar tjänstefel från ansvariga i miljödepartementet.

Återstår så den värsta och sorgligaste skandalen. En av Sveriges tyngre politiker, Eskil Erlandsson, statsråd i åtta år, tvingades igår lämna sin riksdagsplats. Han har uppträtt på ett oacceptabelt sätt. Enligt Expressen som avslöjade avgången handlar det om att han tafsat på moderata kvinnliga riksdagsledamöter.

Det betyder att det fjärde Januariavtalspartiet – Centern -också ingår i veckans skandaler.

Ändå får det betraktas som ett tillfälligt sammanträffande att det är just partierna bakom Januariavtalet som hamnat i blåsväder nu. Tidigare i år tvingades t ex en kristdemokratisk ledamot, Caroline Szyber, lämna riksdagen sen en förundersökning om bedrägeri inletts mot hennes riksdagsresor.

Den stora frågan är snarast hur det kommer sig att höga politiker inget tycks lära. De måste numera veta att media är så alerta att det knappast går att dölja några oegentligheter. Men uppenbart tycks girighet och andra mänskliga svagheter slå ut det som borde vara sunt förnuft och självbevarelsedrift.