Kungliga dop är praktfulla propagandanummer för kristendomen

I Sverige är det lag på att statschefen ska ha en viss religiös tro. Och nu är alla kungabarnen i barnalstrande ålder, vi har kanske bara sett början.

Så först blev jag glad när Sveriges Television orkade säga nej till ännu en kunglig kyrkosändning och kungjorde att just den här ceremonin inte skulle bli föremål för direktsändning i public service. Dels är det inte fullt så viktigt för allmänheten, dels blir det i min smak lite för stora volymer kristendomspropaganda i det tv-bolag som ännu är landets tyngsta medieföretag.

      LÄS MER: Därför offrar SVT prinsessan Madeleine

Men det blev ett väldigt liv i luckan när SVT först meddelat att det skulle bli nobben till att direktsända prinsdopet i Drottningholms slottskyrka. Både Hovet och Expressen och horder av andra tryckte på och det slutade med att SVT veknade och slog om kursen 180 grader.

Så klockan 12 på söndag blir det högtidsstund för alla rojalister. En seger för folkviljan, tycker en hel del. Mossigt och märkligt, tycker jag själv.

      LÄS MER: SVT ångrar sig – sänder prins Nicolas dop

Varför skriver jag nu så här? Min grund är att jag anser att varken SVT eller Sveriges Radio ska favorisera någon livsåskådning (inte heller missgynna, givetvis). Och här blir det ju problem direkt, för alla dessa kungabröllop, -dop och –begravningar är regelmässigt praktfulla propagandanummer för kristendomen.

Vi har den märkliga ordningen i Sverige att kungen och drottningen inte har religionsfrihet, grundlagen föreskriver att de måste tro på Gud och hålla sig till den ”Augsburgska bekännelsen” som i Sverige antogs år 1593. Bekännelsen föreskriver att man måste förkasta alla andra trosläror än den evangelisk-lutherska, bland annat ska man fördöma ”muhammedanerna”. Mossigt är väl bara förnamnet?

Trots att Sverige inte längre har en statskyrka har riksdagen velat behålla detta tvivelaktiga krav på kungen och kungahuset. Och det är efterklangen av denna mer än 400 år gamla (och djupt intoleranta) skrift som ljuder varje gång vi betraktar ett kungligt dop från Storkyrkan, Slottskyrkan eller Drottningholms slottskyrka.

SVT, som i andra sammanhang sliter hårt för att vara i takt med tiden, brukar förhålla sig synnerligen okritiskt till allt som händer i kyrkan under dessa ceremonier. Det blir en orgie i rojalism och traditionalism, och alltihop marineras i religiöst ceremoniel vilket för alla som inte blundar måste skicka signalen att Svenska kyrkan och statschefen självklart hör ihop och mår som allra bäst i varandras sällskap. Kyrkan skild från staten – någon?

Tja, det är för sent nu. Prins Nicolas dopklänning, Guds förlösande ord och himlen och hela härligheten därtill kommer att skickas ut till vartenda hem som har SVT1 påslagen vid lunchtid på söndag.  Detta i ”oberoende” public service år 2015.

      LÄS MER: “Bra av SVT att pausa Anja Pärsson

Om jag vill förhindra att folk som gillar sånt här ska få uppleva det kungliga dopet? Inte! För dem som innerligt gärna vill beskåda när prins Nicolas upptas i den kristna församlingen finns faktiskt internet. Och ingenting hindrar att Hovet sänder alltihop på sin egen sajt. Eller är dessa tankar alldeles för moderna?