Leif Mannerström: ”Jag får många brev från äldre som är ledsna”

Leif Mannerström har blivit de äldres förespråkare, både när det gäller mat och levnadsstandard. Leif Mannerström har bland annat spelat in tv–program om mat. Det värsta exemplet på den dåliga kvalitén på äldrematen var när han skulle värma stekt strömming med mos som varit fryst i tre månader.

– Lådan kom utan instruktion så burken med lingon exploderade och smälte till en lösgom på maten. Då sade jag till politikerna att äta maten själva. Om jag inte hade provat min egen mat skulle jag inte ha haft några restauranggäster, säger Leif Mannerström till Aftonbladet.

“Jag får så många brev från äldre som är ledsna”

      LÄS MER: Mannerström: “Kan mördare få oxfilé ska våra äldre kunna få ordentlig julmat”

I höstas uppmärksammades Leif Mannerström i de flesta medier då han rasade mot den rådande undernäringen hos landets äldre.

– När det gäller det kan man gott ta i. Jag är själv inte pensionär, jag har inte tid med det, men träffar så många och får så många brev från äldre som är ledsna, 20-och 30-talister som skött sina hem. I dagens läge ser man ner på den typen av människor. Med vilken rätt? Varför ska de vara fattigänkor?

Leif Mannerström fortsätter.

– Jag brukar fråga ”Vad är den svenska modellen?” Är det för att vissa som gjort rätt för sig ska sitta utblottade sina sista år?

Leif Mannerströms engagemang för de äldre började redan 1995 då han räddade två dagcenter från att läggas ned i Göteborg.

– De drabbade var gamla hamnarbetare, sjömän och änkor. Hyggligt folk som hade tillfört Göteborg så mycket. Nu skulle de sitta hemma och få matlådor. Jag ringde upp kommunen och sa ”Vad håller ni på med?” Och lyckades till slut stoppa nedläggningen.

“Jag vill inte kallas “brukare” i dödas väntrum”

På frågan om han själv är rädd för att bli gammal svarar han.

– Jag är inte rädd för att dö. Jag och Lilian har det ganska bra ställt och jag hoppas kunna bo kvar här. Jag har fått gå ned på halvtid och jobbar nu bara åtta timmar om dagen. Men jag är rädd för att tvingas sitta inlåst och få dålig mat, av folk som sätter sin egen bekvämlighet framför gästernas trivsel. Bara detta att man kallar äldre för brukare. Jag vill inte kallas ”brukare” i dödens väntrum.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet