Magdalena Ribbing fanns alldeles nyss mitt ibland oss

Hon var faktiskt sådan redan på det tidiga 70-talet när hon inte var en rikskändis som gav råd om vett och etikett utan inrikespolitisk reporter, en framstående sådan. Men redan då livligt intresserad av god mat, härliga kalas och roliga vänner. Vi gick på krogen, men umgicks också mer privat. Vid en middag hemma hos Olle Tolgraven i hans fantastiska lägenhet vid Karlaplan agerade Magdalena värdinna och vi, otroligt udda figurer runt bordet, kände oss alla lika välkomna. Där fanns Sven Stolpe, Olof Buckard och Bo Setterlind för att ta några namnkunniga hungriga – och jag! Magdalena serverade ärtsoppa och punsch och, självklart, örtte till den som sade sig inte tåla varken soppan eller punschen …

      LÄS MER: För 20 år sedan dog Diana – prinsessornas prinsessa

Många år senare förenades vi i jobbet. Som redaktör för direktsändningen från Nobelfesten under flera år var Magdalena mitt självklara val som medverkande. Hon kunde kommentera både menyn och gästerna, men visste dessutom mer än alla andra om de kungliga smyckena, deras historia och betydelse. Att tv-tittarna uppskattade henne var alldeles uppenbart. Hon avslöjade hur ”jungfruben” (en sorts pappersklämmor) kunde användas som falska manschettknappar i frackskjortan, hon visste också varför en handväska aldrig fick ligga på bordet, möjligen med ett undantag för drottningen.

I rader av böcker om vett och etikett har Magdalena försökt få Sverige att bli ett trevligare land. Som folkvettsguru i Dagens Nyheter har hon i åratal besvarat tusentals frågor: om användande av bestick, om det (o)lämpliga i att ha shorts på jobbet, om hur man bäst ber en kompis att dra så långt vägen räcker. Hennes beundrarskara blev bara större.

      LÄS MER: En röd liten bil hade varit henne livlina

Att få äta hemlagad lunch i hennes kök var en ynnest. Att höra henne berätta om matminnen från Gastronomiska akademien – ibland som kungens bordsdam – också. Och många gånger har vi färdats med henne på buss 62, när den gick sin gamla sträckning genom Stockholm mellan Magdalenas hem vid Valhallavägen och jobbet i tidningshuset i Marieberg, en bussfärd som bjöd på många små pärlor som Magdalena lyssnade sig till och sedan delade med sig av på avdelningen Namn & Nytt i DN.

Hon visste också att förklara betydelsen av att vara rätt klädd vid rätt tillfälle. Det var ingen slump att hon kom som gäst i tv-showen Skavlan iklädd en skapelse från tyske modeskaparen Mashiah: elegant men aldrig prålig!

Visst kan man höra henne uttala de orden: elegant, men aldrig prålig. Och samtidigt utan att ta det på alltför mycket allvar. Som hon skrev i dedikationen när hon gav mig ett exemplar av “Nya stora etikettboken”: Aina! På skoj! Magdalena.

Hennes oväntade död är tyvärr på oåterkalleligt allvar. Men “man kan egentligen inte beklaga sorgen”, skriver hon i den där boken i kapitlet “Stora stunder”, “däremot kan man delta i den”.

Väldigt många gör det i dag.