News55 presenterar: Mannen bakom "Dagens Dahlgren"

Vem är Hans-Olof Dahlgren?

– Det finns så många versioner, men en är den om en norrlänning från Skellefteå som sökte in till det militära och hamnade i Stockholm för att bli kustjägare. Men intresset att teckna har alltid funnits där. Jag sökte och kom in på en konstskola i Göteborg. Jag hade inga pengar, bodde i en rivningslägenhet med kallvatten och toalett på gården och åt bara mat en gång om dagen. Jag höll ut i fyra år. Sedan sökte jag praktik på SVT:s grafiska avdelning och jobbade därefter som tecknare på Aktuellt. Så fortsatte det bara, i 40 år.

När började du teckna skämtteckningar?

– Jag har ju alltid tecknat. När jag jobbade på Aktuellt tecknade jag mycket rättegångar och sådant men så fort det fanns utrymme tecknade jag roliga saker åt nyhetsredaktionen. Det finns så mycket att teckna, och nu har jag all tid i världen eftersom jag är pensionär. Det är framför allt på ålderns höst som jag har börjat teckna mer humor. Ofta hittar jag all inspiration i vardagen.

Som vad till exempel?

– Jag försöker se det roliga i tillvaron, så skulle man kunna sammanfatta det. Absurd humor är kul, och ofta är det som är mest absurt det som finns runt omkring oss. Jag får massa roliga idéer från mina vänner till exempel, sådant som folk säger och gör. Små iakttagelser från tillvaron är det som oftast ligger till grund för mina teckningar. Jag gör oftast en eller två skisser innan jag tecknar rent bilden så att säga. Min fru Stina är min säkerhetsventil. Hon kan komma in ibland när jag sitter och jobbar och säga “Det där får du lägga ner” eller “Du får ändra det där”. Det är bra att hon finns annars skulle jag nog skicka in massa konstigheter till News55.

Finns det något man inte får skämta om?
– Man kan skämta om det allra mesta, men det viktigaste är att aldrig dölja något utan tala om hur det är. Det är också viktigt att tänka på vem som ska läsa. Som tecknare på News55 försöker jag sikta in mig på aktualiteter för seniorer och situationer som man kan känna igen sig i. Teman jag återkommer till är exempelvis människors tillkortakommanden, relationen mellan vuxna och ungdomar och äldre och teknik. Det brukar bli rätt kul. Annars har jag i princip fått fria händer, och det är bra för jag gillar inte pekpinnar.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet