Nio av tio gör det. Du gör det antagligen också.

Det spelar ingen roll att den där plastkassen kostar någon krona. Man tar en eller två eller flera om det behövs för att få hem köttfärsen, mjölken, äpplena och vinet.

Nej, det verkar inte spela någon roll alls. Svenskens miljömedvetenhet är klart behärskad, och den minskar i takt med att obekvämligheten ökar. Men hur obekvämt är det att ha några tomma påsar i beredskap i ficka eller handväska, påsar redo att tas i bruk på nytt?

Vi fick en sprillans ny lag i år, en lag som är ämnad att – just det! – minska användningen av plastpåsar. Enligt lagen är butikerna nu tvungna att informera sina kunder om att kassarna påverkar miljön till det sämre och att det finns stora fördelar med att återanvända andra påsar. 

Målet är att ingen ska använda mer än 40 plastbärkassar om året när vi är framme vid år 2025. Men dit är det långt, mycket långt. Tänk efter själv!

Och det är ju inte bara matbutikerna som förser oss med de där kassarna, det gör snart sagt varje annan affär också, ofta gratis dessutom. Undantag som jag känner till är Indiska, som tar betalt för sina påsar, och Gudrun Sjödén som lämnar ut varor i tygkassar sydda av överblivet tyg i egen design. Sympatiskt.

Visst kommer vi ihåg den tid när damer hade tom shoppingväska när de kom för att handla. En rejäl sak där det gick att stoppa ner både det ena och det andra, det hördes ju redan på namnet. Ingen har en sådan i dag! Däremot använder åtminstone en del de kassar av kraftigt tyg som både Coop och Ica sålt. Tål både tung last och tvätt, håller i åratal. Andra firmor (Lidl och Ikea exempelvis) säljer stadigare plastkassar för långvarigt återbruk. Samma sak utomlands. 

Ändå har den moderna människan blivit så galet tillvand att ta de där tunna plastpåsarna att det är svårt att se hur vi ska komma ner på 40 per person på några år. Inte nog med att man tar kassarna, på väg till betalkön plockas varor ner i mindre plastpåsar, varor som minsann vet att ta vara på sig själva! Inte behöver bananer och lök mera skal än de redan har! Vilka grymheter skulle den gula löken kunna råka ut för på väg hem till köket, grymheter som den tunna plasthinnan skulle stoppa? 

Svensken måste uppfostras att återvinna. Alla generationer måste dra sitt strå till stacken. De minsta måste få miljötänket med modersmjölken. Far- och morföräldrar måste föregå med goda exempel. Att plastbanta måste bli en innetrend. Och en slutsats går att dra utan minsta tvekan:

Det var faktiskt inget fel på den gamla shoppingväskan.