Retoriken är en skön konst om man inte använder den som en yxa

Men utlösande för bråket var en uppdatering på Twitter (en så kallad tweet) där Bali jämförde Pascalidou med Nils Bildt, den person som påstods vara ”svensk säkerhetsexpert” i Fox News – en titel den amerikanska nyhetskanalen senare tvingades be om ursäkt för.

”Att FOX News tar in Nils Bildt som ’Sverigeexpert’ är ju lika dumt som att SVT skulle ta in Pascalidou som ’Greklandsexpert’, skrev Bali och Pascalidou svarade omgående på Facebook med att kalla Bali mobbare:
“En Moderat riksdagsledamot jag aldrig mött som systematiskt mobbat och trakasserat mig och många andra de senaste åren. En man som lever på våra skattepengar ämnade att göra Sverige bättre sitter i stället och hånar, hatar och hetsar – i detta fall mot en journalist. Detta är ett hot mot yttrandefriheten.”

Jag har sett Bali agera offentligt, till exempel på ett seminarium som Aftonbladet anordnade nyligen om var Moderaterna är på väg med sina samarbetsinviter till SD. Där In the Real World (IRL), som de internetfrälsta gärna uttrycker det, framstod han som både resonerande och seriös, långt från det troll han framstår som på nätet. För mig är det helt uppenbart att Bali försöker anpassa sig neråt till det mera brutala tonläge som ofta förekommer just på Twitter och som brukar få SD:s bruna svans att vifta i samförstånd.

Bali försvarar sig i Aftonbladet: ”Det här handlar i grund och botten om att jag är Sveriges största politiska twittrare. Jag är nominerad till årets digitala kommunikatör. Vänstern kan inte ta att de har förlorat formuleringsprivilegiet och privilegiet att vara störst och bäst och höras mest, säger Hanif Bali.”

För att travestera Hillary Clinton i presidentvalskampanjen: ”When others go low I go lower”, skulle man kunna säga om Hanif Bali. För att Bali sänker sig medvetet, för att anpassa sig till nätets värsta träskmarker och motsvarande gaphalsar på vänsterkanten, är helt uppenbart.

Jag kan inte hålla med Pascalidou om att hans retorik skulle vara ett hot mot yttrandefriheten, det är en överreaktion. Men på personer i offentlig tjänst och kanske framför allt framstående politiker, har vi rätt att kräva att de använder retoriken för att utveckla debatten och samtalsklimatet och inte använder den som en yxa att nacka meningsmotståndare med.

Retoriken kan vara en skön konst och i bästa fall leda till att politiken både blir mer spännande för den stora allmänheten och att nivån på debatten höjs. Det behöver inte betyda att diskussionen blir mesigare och saknar spets. Det viktiga är att hålla undan rena personangrepp, demonisering av motståndare och att kontrollera att fakta som används är så korrekta som möjligt.

Med den måttstocken är säkert politiker som Trump, Erdogan och Le Pen hopplöst förlorade. När det gäller Hanif Bali kan det kanske finnas hopp. Om han släpper ”träskmarksretoriken. Varför inte en retorikkurs hos Elaine Eksvärd, en av Sveriges mest begåvade retorikexperter?

Den kursen kunde fler politiker – de som tvärtom ängsligt vägrar tala ur skägget – behöva.