"Rör inte vår svenska jul!"

Sverige hade aldrig upplevt en jultid med hotnivå 4.  Några av oss var uppriktigt och ängsligt bekymrade. “Hur skall vi fixa julklapparna i år? Inte tar vi oss till Det Stora Varuhuset och Den Gigantiska Gallerian? Det kan ju vara farligt!”.

      LÄS MER: Mall of Scandinavia – Mall of Storhetsvansinne

Julhandelshatarna jublade. Dessa radikala glädjedödare som förolämpar oss som älskar att ge gåvor i december genom att kalla oss omedvetna offer för kommersialismen, hade mage att säga ”inget ont som inte för något gott med sig”.

Lagförslag om förbud mot julklappsjakt var inte längre nödvändigt. Ändå. Vad skulle hända med alla underbara upplevelser? Alla julkonserter, Luciatåg, glöggfester, alternativa rockkonserter, teatrar, sagostunder på biblioteken? Kanske om vi krävde vakter som kollade våra väskor med metalldetektorer som i flygplatsens säkerhetskontroller. Kanske skulle vi då våga oss ut.

Ja men nej.

      LÄS MER: Vad hände med det hyllade begreppet trygghet?

Under oroliga tider är det bäst att stanna hemma och ligga lågt. Rädslan hade ätit sig in i våra hjärtan. Julfesten 2015 skulle vara över innan den ens hade börjat.

Men strax efter första advent hördes i hela Sverige ett kollektivt skrik, ett vrål: ”Rör inte vår svenska jul”!

Vi besegrade rädslan och med vresig glädje intog vi våra städer, våra gator och torg, våra julmarknader och konsertsalar, våra kyrkor, våra synagogor, våra moskéer, och alla andra tempel dit vi svenskar från hela världen går för att tända ett ljus och be en bön eller sjunga en sång.

Vi flanerade som aldrig tidigare på våra glittriga julpyntade shoppingstråk, och varje julklapp vi handlade blev som en motståndshandling. Vi handlade julklappar till våra nära och kära och vi handlade julklappar till flyktingsbarnen och vi handlade en get till en familj i Eritrea.

Ingen skulle röra vår svenska jul! Inte ens vår egen rädsla inför terrorhotet.

Den som tror att det som stod på spel enbart var en storhelg, kallad jul, till minne av en frälsare vid namn Jesus Kristus misstar sig.

      LÄS MER: Låt mig slippa fira en importerad amerikansk helg

Den svenska julen är mycket mer än en helg, den svenska julen är en årstid. En lång årstid då ett helt folk  odlar kulten att tända ljus i mörker. Troende eller sekulära, alla gör det, alla tänder ljus i mörkret. Låt oss aldrig underskatta denna kollektiva ljuständning under den svenska december och inbilla oss att det bara är några gulliga stearinljus som tänds. När hela Sverige tänder ljus i mörkret blir det en kraftfull besvärjelse mot de mörka krafternas ondska.

I dessa orostider, denna jul 2015, minns jag några rader ur en dikt av den brasilianska mystikern Dom Helder Camara och tänker på att Sverige, ett land där folket tänder ljus i mörker ”är i stånd att lysa upp de mörkaste vägar och de mest invecklade labyrinter”.

Det finns hopp. Må Sverige aldrig sluta att vara ett land som tänder ljus i mörkret.