Sitt inte och tjura i sandlådan, politiker!

Först skrattar jag. Sedan börjar jag tänka på politiker som förebilder för landets alla medborgare. Jag tänker också på den fria och intensiva debatten som demokratins livsnerv. Ebba Busch Thor blir närmast upprörd när programledaren upprepar frågan om varför Jan Björklund inte kan komma och ställa sig bredvid. Hon svarar igen och nu med viss upphetsning i rösten att hon inte vill hamna i direkt debatt med honom, och hon säger sig veta att väljarna förstår.

      LÄS MER: Stefan Löfven, lämna inte spelfältet öppet för hatets förespråkare!

Sorry, Ebba Busch Thor – som väljare förstår jag inte. Förstår inte ett skvatt. Du devalverar dig som förebild. Det är ju dessutom så uppenbart att din vägran har att göra med att inte vilja förstärka intrycket av en totalt splittrad opposition. Vi som tittar är faktiskt inte blinda och inte heller korkade. Vi förstår och därför blir effekten rakt den motsatta till vad du velat uppnå. Dessutom, och kanske framför allt, är det så här du som partiledare tycker vi ska uppträda i fikarummet när arbetskompisar tycker olika? Några sätter sig i ena hörnet. Resten i det andra. Vi pratar inte med varandra om de frågor vi tycker olika om. Är det så här man ska bemöta personer i politiken som man normalt samarbetar med, men som man ibland har åsiktskonflikter med? Sätta sig långt från varandra i matsalen. Jo, jag har faktiskt hört av många i riksdagen att sådant förekommer. SD-politiker har ibland fått sitta för sig själva. Och samma sak har även gällt för andra.

Och du Ebba Busch Thor devalverar inte bara dig själv som förebild, du undergräver den viktiga principen i ett samhälle med yttrandefrihet som innebär att man diskuterar med varandra därför att demokratin mår bra av att åsikter bryts mot varandra. Jag förväntar mig faktiskt att våra folkvalda oavsett politisk färg bejakar principen att tala och debattera med varandra. Det förekommer understundom i det privata näringslivet att direktörer vägra att uttala sig, nekar att diskutera med andra. Det är också förkastligt. Men demokratiskt valda företrädare har ett särskilt ansvar att verka i det fria ordets anda.

      LÄS MER: Öppet brev till Stefan Löfven

Ebba Busch Thor, du placerar dig själv mitt i sandlådan beväpnad med både hink och spade. Där sitter du och tjurar och tror att du vunnit slaget genom att vägra prata med dina kompisar. Vad är det man brukar säga? Jo, väx upp! Nu är Ebba Busch Thor till yttermera visso inte ensam om sitt både barnsliga och odemokratiska beteende. Först ut var väl dåvarande folkpartiledaren Bengt Westerberg som lämnade tv-studion i valet 1988 då Ny Demokrati kom in i riksdagen. Ian och Bert skulle ta plats i tv-soffan. Bilderna är klassiska då folkpartiledaren lämnar i något som bara kan uppfattas som en tjurskallig protest. Den gången uppstod en svallvåg av kritik mot Westerberg, som försökte ursäkta sig med att han grattat Ian och Bert bakom kulisserna och före soffprotesten. För tv-publiken var aktionen tydlig – det nya riksdagspartiet var paria. Westerberg vill inte bli befläckad genom fysisk närhet.

Sedan har det fortsatt. Bland annat i valet 2010 då Lars Ohly (V) vägrade sminkas tillsammans med Jimmie Åkesson (SD). Något år senare blev det bråk om placeringen i SVT:s agenda där varken Håkan Juholt (S) eller Lars Ohly ville stå på samma sida om studiobordet som Sverigedemokraterna, mitt emot regerande Alliansen. Olika delar av oppositionen på en kant och regeringen på en annan kant. Också den gången blev det stor uppståndelse och hård kritik mot dessa placeringsfundamentalister.

      LÄS MER: Växer vår inlevelseförmåga med åren?

Numera har alltså anpassningens långsamma verkan tagit ut sin rätt. De barnsliga lekarna i sandlådan är en del av det vardagspolitiska livet. Jag kunde också avstått från att reagera – om det inte varit så att vi lever i ett samhälle där hotet mot demokratin växer och där politiker föraktas i allt mer aggressiva former. Just i det läget behövs politiker med resning och ryggrad. Politiker som står upp i debatten och som respekterar väljarna som fullvuxna och kloka. Politiker som höjer sig över löjliga lekar om vem som ska stå bredvid vem. När nu KD-ledaren dessutom gör en så kraftfull markering förvärras ju förfallet, och fördomar mot våra folkvalda får ny näring.

Jag kunde som sagt valt att vara tyst för att detta kan betraktas som en struntsak. Men tyvärr, misstanken infinner sig, att man i det lilla tyvärr ser en del av det stora. Och klarar inte en partiledare att bete sig normalt i en sådan enkel sak att det är självklart att stå tillsammans med en trätobroder och förklara varför Allianspartierna gick skilda vägar i frågan om försvarsministerns framtid, hur ska man då räkna med att bli betrodd när det gäller hur man ska hantera stora och avgörande mer avgörande frågor?

Tyvärr, Ebba Busch Thor och alla andra som årens lopp gjort punktmarkeringar i placeringsfrågan, ni gör bort er och ni gör också bort en del av ert förtroendekapital. Ni väcker alla ett löjes skimmer över politiken i en tid då vi behöver allt tänkbart allvar och seriositet för stärka tilltron till både enskilda politiker och till demokratin.

Förlåt sandlådespråket, men – skärp er och väx upp!