Viveca Lärn om sonens död: ”Jag hoppas att han har det bra”

När författaren Viveca Lärn var 21 år fick hon sitt första barn, sonen Per Julius som visade sig ha en obotlig hjärnskada. I torsdagens Malou Efter tio berättade hon om hur hennes fantasi varit en stor drivkraft, inte bara i arbetet utan även privat.

– Jag har ju gått igenom svåra sorger i mitt liv och jag tror inte jag hade klarat det utan fantasi. Det betyder inte lögn utan att vidga sin värld, eller tolka världen annorlunda, sa Viveca Lärn i programmet.

– Min äldsta son gick bort förra året och det har varit en lång kamp med honom. Det var sorgligt att han dog, fruktansvärt sorgligt, och ändå känner jag på något sätt att nu behöver jag inte tänka på hur det ska gå för honom när jag är död.

      LÄS MER: Författaren Anna Porss debuterade som 45-åring

Livslång oro för sonen

Viveca Lärn berättade om hur hon varit orolig för sin son under hela hans liv och att hans död gav upphov till dubbla känslor.

– Den största sorgen var ändå när jag fick veta att han var obotligt hjärnskadad, då var han ett år. Och jag hoppas att han har det bra. Jag vet ju att han har det bra för han har aldrig gjort något ont. Men det är också att jag inte behöver känna hela tiden ”Jag måste finnas, jag måste vara där”.

För fem år sedan berättade Viveca Lärn i Senioren om hur det var att bli mamma till sonen som dessutom föddes för tidigt och med tarmarna utanför. Under operationen som följde slutade han andas två gånger, men det fick föräldrarna inte veta.

      LÄS MER: Björn Ranelid i stor intervju: “Jag talar väldigt lite om mig själv”

”Det mesta man är rädd för händer ändå aldrig”

När Per Julius var ett år kunde han fortfarande inte sitta och på ettårskontrollen konstaterade överläkaren kallt ”Ja, det är ju ganska omfattande hjärnskador. Jag vet inte på vilken utvecklingsnivå han kommer att stanna. Det blir förmodligen vid tre års ålder, men det kan bli fyra eller fem.”

För Senioren berättade Viveca Lärn att hon länge hade skuldkänslor men att det trots allt är en tillgång att inte ta något för givet.

– Å andra sidan får man en oro och ångest för vad som kan hända. Förr var jag rädd jämt, men det har jag försökt göra mig av med. Det mesta man är rädd för händer ändå aldrig.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet