Knappt hade andra världskriget tagit slut förrän farfar satte sig på båten till USA. Efter ett par veckor kom han hem med en liten ful, rödbrun bricka.
Mest läst i kategorin
– Det här, barn, det är det nya materialet som kommer att revolutionera allt, det kallas “plastic”, förklarade han.
Och den gamle kemisten hade förstås rätt. Plast är ett fantastiskt material som kan användas till det mesta. Men plast är också farligt, ibland dödligt.
Mitt förhållande till plast är kluvet. Jag kan njuta av att titta på en Kobratelefon eller en Klintlampa och jag älskar att krypa in i en fleecetröja då hösten kommer. Men särskilt en dag om året tycker jag väldigt illa om plast. Den infaller ofta i juli.
Det är så att vår familj har adopterat en ö i Bohusläns norra skärgård. Adoptionen innebär att vi städar ön, helt enkelt. Det växer vildhallon och smultron i skrevorna men där finns också alltid en väldig massa plast. Plastpåsar, plastflaskor, plastdukar, plastdunkar … För ett par år sedan visade en undersökning att 5 000 kubikmeter plastsopor flyter i land på Bohusläns stränder varje år. Det har knappast blivit bättre med åren.
LÄS MER: “Det är alltid någon annan som skräpar ner”
Nu vill EU att vi ska minska vårt användande av plastkassar. I flera afrikanska länder har de redan förbjudits i affärerna. Liksom i Italien och Kalifornien. Och det talas om förbud i Kina, Norge och Storbritannien.
Och då man ser bilder som i den här filmen får man lust att gå hem och bränna upp sina gamla påsar så fort som möjligt. Eller åtminstone sätta en skampåse på huvudet. Det lär enligt forskningen flyta runt si så där fem miljarder plastbitar i våra hav. Plasten bryts ner till små partiklar som djuren misstar för föda och fåglar och fiskar dör.
I min barndom hade vi en slaskhink. Den var gjord av rostfritt stål vilket föräldrarna var väldigt stolta över. Jag tyckte mest att den var tung. Föräldrarna hävdade att man blev stark av att bära den. Ett dåtida slaskgym.
När stålhinken var överfull av osorterade sopor släpades den ut i skogen och där tömdes innehållet i en grop. Allt var absolut inte bättre förr.
LÄS MER: Ana Martinez – “Det nya lort-Sverige gör mig deppig”
Jag tycker att det är suveränt att kunna lägga soporna i en plastpåse istället. Men om man sopsorterar behöver man inte använda plastpåsar så ofta. EU har som mål att vi ska ner till 40 påsar per person och år fram till 2025.
Det borde inte vara omöjligt. I Sverige använder vi idag i snitt 100 plastpåsar per person och år. Jag är övertygad om att jag är en av dem som ofta tagit påsar i onödan. Men nu är det hög tid att skärpa sig. Fram med fina tygkassen!
För hur svårt kan det vara? Jag är bara lat. Dessutom går det att återanvända plastpåsar. Det gör jag i stort sett aldrig.
Det har hänt mycket sedan farfar var i USA. På 50-talet producerades fem miljoner ton plast per år. I dag handlar det om nästan 300 miljoner ton. Den skillnaden märks i våra hav.
Farfars bricka har jag ärvt. Den fungerar bra som en påminnelse. Tycker förresten inte att den är så ful längre. Och proveniensen har man ju förstått är viktig.