Läkare har inte en susning om hur man talar om sex

Vi första återbesöket visade doktorn stolt upp resultatet i form av bilder på datorn. Han var så glad över det lyckade ingreppet att jag fick lust att ge honom en kram. Men det fick räcka med en tacksam klapp på axeln. Jag var också nöjd, tyckte i och för sig att jag inte såg bättre än förut men det sa jag inte… Säga vad man vill, men det gör man ju sällan.

Däremot frågade jag, apropå det här med risken att anstränga sig, om det var okej att ha sex. Han tittade lite förvånat och svarade lätt generad ”ja, just det, det är ju du som jobbar med sådana frågor, ha ha.” Inget mer …

Ytterligare några veckor senare var jag på ett nytt återbesök och mötte en ny läkare som kollade min syn. Han skulle se till att allt läkte som det skulle och kolla det kändes efter operationen. Jodå, svarade jag, det känns bra men jag undrar om det är okej att ha sex nu?

      LÄS MER: Det som aldrig blir sagt i omklädningsrummet

”Hördudu, nu tycker jag att du ska fokusera på att ögat ska läka ordentligt” svarade han, samtidigt som han tittade ner i sina papper.

Två relativt unga läkare hade på kort tid undvikit att ens försöka svara på mina raka frågor.

Handlade det om jag är en äldre person som inte förväntas ha sex? Nej jag tror faktiskt inte det. Jag tror att det handlade om att de här två ögonspecialisterna inte hade en susning om hur man talar om sex med patienter. Inte ens med någon som faktiskt ställer raka frågor.

Hur enkelt hade det inte varit att komma med en motfråga av typen ”vad menar du med att ha sex?”.

Då hade jag i min tur tvingats precisera mig kring tänkbara sexuella handlingar och den ansträngning det eventuellt skulle innebära. Och ögonspecialisterna hade i sin tur fått tillfälle att bedöma eventuella risker. Ja, det blev en lärdom för mig och nästa gång ska jag ta mig f-n inte ge upp så lätt utan fortsätta att fråga.

Svensk sjukvård tillhör säkert tio i topp i världen, i de flesta avseenden. Men när det kommer till frågor om patienternas sexliv, sexuella förmåga och lust eller brist på lust, blir det ofta pinsamt tyst. Läkare- och sjuksköterskeutbildningarna har i princip noll kurser i sexologi. Det blir på något sätt upp till den enskilda doktorn eller sköterskan att efter bästa förmåga försöka fortbilda sig.

I rättvisans namn måste jag säga att det finns personal inom vården som kan och vill prata om sexualitet. Men jag vågar påstå att det inte tillhör den vanliga bilden.

    LÄS MER: Grönt ljus för kvinnligt sexpiller

Jag vill gärna lyfta fram ett lysande undantag och det stavas ”Kärleksakuten”. Kärleksakuten är en verksamhet som drivs av ideellt arbetande läkarstudenter som under sin tuffa studietid, utan ekonomisk ersättning, går ut i grund- och gymnasieskolor och föreläser om sex- och samlevnadsfrågor för eleverna. Verksamheten är inne på sitt sextonde år. Om man räknar med att det årligen tillkommer ytterligare tjugo nya läkarstudenter till den veckolånga kursen som anordnas i slutet av sommaren, har drygt 300 blivande och färdiga läkare fått kunskaper, träning och gnuggats i metoder kring hur man kan prata om sex. Jag vet att de sedan i sin praktik tillhör dem inom vården som vågar fråga och vet värdet av att förhöra sig om patienternas sexuella välbefinnande. Att de förmår se människan de har framför sig som en sexuell varelse och inte bara en medicinsk diagnos. Heja heja Kärleksakuten!

Ja ja det finns mycket att säga om sex och vården. Jag lovar att återkomma i frågan.