Nej, Miljöpartiet, man kan inte "prya" sig till regeringsduglighet

Ungefär så ser jag på Miljöpartiet – de flyttade in i Rosenbad med den triumferande känslan av att äntligen ha nått maktens absoluta centrum, nu kämpar de i en uppförsbacke som verkar vara helt utan slut.

      LÄS MER: Miljöpartiets lägsta stöd hittills

Igår höll partiet kongress i Karlstad med bland annat sitt överlevande språkrör (Åsa Romson fick ju som alla vet foten) Gustav Fridolin i talarstolen. Vart fjärde kongressombud vägrade rösta för honom, han ses av många som mer ansvarig för partiets fiasko än Romson.

En orsak är hans vänskap och stöd till förre bostadsministern Mehmet Kaplan med sina kopplingar till bland annat den extremistiska islamismen.  En annan orsak är att Fridolin sade sig inte ha förstått att kvinnor kan känna sig kränkta när islamister vägrar ta i hand, som miljöpartisten Yasri Khan gjorde gentemot TV4-reportern Ann Tiberg efter en intervju.

41 ombud ville inte ge partiledningen ansvarsfrihet för hur den hanterat flyktingkrisen, när språkrören tillsammans med Socialdemokraterna gick från politiken ”öppna famnen” till ”bygga murar”. Bakslagen sedan Miljöpartiet kom i regeringsställning kan radas upp på band, som två före detta språkrör beskriver nedan.

Väljarstödet har, enligt en aktuell mätning från TV4 och Novus, halverats och Miljöpartiet ligger nu precis över 4-procentspärren och riskerar att åka ur riksdagen nästa val.

Situationen är helt enkelt katastrofal och jag tycker orsaken kan sammanfattas i en mening: Brist på erfarenhet.

      LÄS MER: “Avgå Miljöpartiet”

Miljöpartiet har helt enkelt inte varit regeringsdugligt och jag har mycket svårt att se hur de ska kunna ”prya” sig till den erfarenheten under de två år som återstår till valet.

I ett mycket uppmärksammat debattinlägg i Dagens Nyheter skrev partiveteranerna Maria Wetterstrand och Per Gahrton:

”Vi kan inte finna något exempel på någon grön framgång som betytt en eftergift från S av samma principiella vikt som gröna bakslag typ asylpolitiken, Vattenfalls brunkol, Förbifart Stockholm, Bromma flygplats, närmandet till Nato med mera.”

De skriver att ”urfelet” kanske var att Miljöpartiet gick med i koalitionsregeringen från början. Det är en tuff analys som säkert svider för Miljöpartiet. Men här talar erfarenheten och jag tror Fridolin och Isabella Lövin gör bäst i att lyssna.

      LÄS MER: Svåra utmaningar väntar MP-språkrör

Stefan Löfven får också kritik av de båda debattörerna som går ut på att han utnyttjat Socialdemokraternas massiva dominans till att köra över sin partner.

Allt detta sammantaget så vore kanske det mest begåvade och kreativa att Stefan Löfven inför sin kommande regeringsombildning tog en intern diskussion med Miljöpartiet om en fredlig skilsmässa.  Så fick Socialdemokraterna minoritetsregera som de gjort förr och Miljöpartiet slicka sår, göra om och göra nytt.

Det kommer naturligtvis inte att hända. Stefan Löfven är en försiktig general. Vi får inte heller glömma att han, om ni frågar mig, också är en pryo i politiken – han gick från fackbas till statsminister utan egentlig politisk erfarenhet i bagaget.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet