Vi blir alla mördare i Anders Ygemans världsbild

Inrikesminister Anders Ygeman gör blixtbesök. Mord i Malmö.

Han rusar runt i Rosengård.

Han kunde också åkt till Angered i Göteborg. Eller Skäggetorp i Linköping. Fler förorter finns på listan.

Ministerns rådgivare har känt efter och kommit fram till slutsatsen – åkt ut i verkligheten.

Visa medkänsla, visa handlingskraft. Gör det nu.

Jag är med på mycket i den taktiska resan. Medkänsla, och förståelse på riktigt. Bra att lämna Rosenbad. Fint att agera snabbt. Men sedan kommer mitt tvivel, och jag ser ett mönster. Eller kalla det Trumpifiering av vår svenska demokrati.

Jag lyssnar på Ygeman på presskonferensen i Malmö. Hårda tag, husarrest, fotboja och allehanda hårda ord väller fram. Ygeman talade också om ditt och mitt ansvar. Allas ansvar. Klippa sig för en 50-lapp, åka svarttaxi och handla smuggelsprit är att göda den organiserade brottslighet som skjuter ihjäl. Just så sade han. Vi blir alla en slags mördare i Ygemans världsbild.

Jag tänker: så skulle Trump sagt. Precis så. Ogenomtänkt och på uppstuds. Bara slå till, utan att veta. Media älskar det rubrikvänliga ordflödet. Media och makten går i takt, i realtidstempo. Alla får det de vill. Media får en bra story. Och ministern får utrymme i media. Det blir en bra nyhet, som klassificerar sig under det nya Trump-begreppet “Alternativa fakta”.

      LÄS MER: Jan Scherman till attack mot TV4: “Djupt olyckligt”

Så är det ju numera. Det är ett mönster när allt i våra liv sänds live. När USA:s president twittrar all vaken tid. Den som inte är blixtsnabbt och vulgärt onyanserad får ingen plats i det berömda offentliga samtalet. Det krävs ständigt nya utspel, där sanning och analys lyser med sin frånvaro. Besinning och betänketid efterfrågas inte av någon. För att travestera en gammal progglåt – politiska makthavare och media sitter i samma båt. Avstår från fortsättningen, den där versen om deras ”feta nackar”.

För att undvika för många missförstånd: Jag gillar Ygeman. Men det är inte det saken gäller. Tanken slog mig redan under Almedalsveckan förra året och den traditionella sångtävlingen där politiker och journalister tävlar inbördes och mot varandra. Det så kallade DJ-battlet, som arrangeras av tidningen Dagens Media. Ygeman skakade loss på scenen, verkade lite lätt glad i hatten. Något år tidigare vann för övrigt demokratiminister Alice Bah Kuhnke den här symbiotiska förnedringsföreställningen.

Poängen – skiljelinjen mellan granskare och granskade – är söndersprängd. I festens, fartens och obetänksamhetens tecken är allt både möjligt och tillåtet. Morgonen efter partyt är det nya snabba utspel och lite låtsasboxningsmatcher i någon lämplig morgonsoffa. Känner man varandra från partysvängen blir allt mycket lättare sedan. Alltså när man tar svängen ner till morden i Malmö. Media är med på noterna.

Vem frågade efter analysen bakom att alla som klipper håret för billigt deltar i mordkomplotternas näringskedja? Sistnämnda ordet är Ygemans eget för att skuldbelägga många. Ingen nämnd särskilt, men ingen glömd. Ingen frågade, ingen försökte reda ut om sambandet finns, eller om dödsskjutningarnas verkliga orsaker. Är det vanliga hederliga medborgare som genom småsinta svarta affärer förser de som mördar med pengar? Behöver väl verifieras på något sätt.

Och mönstret är påfallande bekant. Ja, det är så Trump agerar. Blixtfort, utan eftertanke.

Jag tycker den svenska modellen karakteriserar av just eftertanke.

      LÄS MER: Aida Hadzialics oförlåtliga omdömeslöshet riskerade människoliv

Att visa medkänsla, men att också vara ärlig. Lova att agera. Men det betyder reda ut med all tänkbar kraft. Ta reda på. Få en så uttömmande bild som möjligt utan att sinka processen. Lova att inte lämna någon möda osparad. Och komma med väl genomtänkta åtgärder.

Politik är som bekant att vilja. Men om politik ska vinna respekt också på lång sikt räcker det inte med att vara supersnabb populist. Det krävs faktisk eftertanke, även när läget är så allvarligt som i Malmö. Eller Göteborg. Eller Linköping. Och på en rad andra platser i Sverige.

Politik bör väl i alla lägen, även de mest dramatiska, eftersträva att vara korrekt. Jag älskar för övrigt uttrycket “Politiskt korrekt”. Det betyder för mig väl genomtänkt, välavvägt och med hänsyn till olika intressen. Det är PK i ordets bästa bemärkelse.

      LÄS MER: Jan Scherman: Så diskriminerar TV-kanalerna miljoner äldre

Jag gillar också ordet konsensus, strävan att hitta gemensamma lösningar där olika intressegrupper i samhället hittar gemensamma lösningar, som gör att beslut kan leva längre än tidsbegränsade mandatperioder.

Jag blir djupt bekymrad när höghastighetspolitiken twittrar sig framåt, pratar löpsedelssvenska och kastar sig ut till brandhärdar för att återvända lika snabbt till det stängda kanslihuset. Sådan är populismen, och den är i grunden kontraproduktiv.

Ygeman är inte ensam om att med en imponerande energi exploatera populismen. Det går inte att utesluta att Jimmie Åkesson inspirerat både regeringspartier och allianspartierna att plocka billig politiska poäng. Men det får strukturell konsekvens. Politikerföraktet växer, likaså misstron. I en färsk Novusundersökning framgår det att varannan svensk anser att politiken inte kan lösa de utmaningar som finns i samhället. Tre av fyra tycker att politiker bara är intresserade av sin egen makt. Ännu fler, 80 %, anser att politikerna blivit mer avskärmade från väljarna.

Inrikesminister Ygemans blixtvisit ändrar inte något av detta till det bättre. Snarare tvärtom.