News55

Så skiljer sig pandemins nöd mot krigstidens nöd

Lena Adelsohn Liljeroth
Lena Adelsohn Liljeroth
Uppdaterad: 20 jan. 2021Publicerad: 20 jan. 2021

Bland allt – stort och smått - som jag fått ärva av äldre släktingar finns slitna kokböcker med tummade lösa receptblad. Jag nänns inte slänga dem trots att rätterna ofta är komplicerade med märkliga mått (tag en näve) och svårfunna ingredienser. Njurtalg, korinter, alunrot, pulvriserad vinsten.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Några böcker innehåller också ”kris-sidor”. Det är till exempel recept på krigsgrädde (vetemjöl, vatten och socker) billiga våfflor (kokt pressad potatis, bakpulver, mjöl), potatiskorv (kall potatis, malet oxkött och flottyr) som ska stoppas väl och sedan rökas och marmelad gjord på morötter. Gemensamt för de flesta rätter är att de tar en hel del tid att tillaga.

Släktingarna led inte någon svår nöd under kriget. Ingen svalt, fängslades eller hamnade på gatan, även om farfar blev gengas-förgiftad och dog i förtid.  Men den årslånga corona-kris vi nu alla genomlider gör det ändå möjligt att ana känslan av hur en normal tillvaro plötsligt kan förbytas i ovisshet och osäker framtid.

Av andras berättelser har jag lärt att en stor skillnad är att familjerna på den tiden brukade samlas och söka stöd hos varandra. Många delade med sig av det de hade. Man lyssnade på radio, spelade spel och handarbetade.  Säkert var det inte så idylliskt som det ibland kan låta, det ligger i människans natur att försöka glömma och gå vidare. 

Vi som lever nu, 80 år senare, har fyllda kylskåp, varma hus och all världens kultur tillgänglig på internet.  Det hjälper inte. Vi lider ändå, många på depressionens brant. Mycket kan vi avvara, men inte närhet och fysisk kontakt.

Vi äger inte heller handlingsutrymme. Vaccinet har kommit – gudskelov – men är inte tillgängligt utom för begränsade grupper. Det är bara att tålmodigt vänta på sin tur. Det går inga charterflyg till Israels vaccinationsmottagningar…

Alla ”experter” får utrymme i medierna, vi blir inte särskilt klokare av det, för experterna är inte ense.  Därav växer konspirationsidéerna, den ena galnare än den andra. 

Så, vad gör vi när vi väntar? Pyntar och fixar hemma tydligen. När jag försökte köpa en extra adventsljusstake på Åhléns sade expediten glatt att ”de var slut redan i november”.

Istället beställde jag en glassmaskin, 11 kg tung, som med visst bök transporterades hem på cykeln. Och eftersom jag, till skillnad från statsministern, numer ofta handlar på nätet kommer det något paket nästan varje vecka. Lika roligt varje gång, eftersom det händer att jag glömt vad jag beställt.  Maken brukar säga att utan kvinnors konsumtion skulle världshandeln braka ihop…

Ur alla kriser, krig och pandemier har det under historiens gång också kommit mycket som varit bra. Medicinska och tekniska framgångar. Jag väntar med spänning!

ANNONS

Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS