Carl-Ingemar Perstad: Vad ska vi ha polisen till?

Påskkravallerna med stenkastning mot poliser och brända bilar i flera städer fick inga stora rubriker här i USA. Inte heller när KD-ledaren Ebba Busch frågade varför poliserna inte resolut stoppade upploppen. Jag läser hur attacker på blåljuspersonal blivit en del av vardagen i tidigare trygga folkhemmet Sverige, och hur svårt det är att rekrytera nya poliser. Också med generösa löneförmåner och förmånliga anställningsvillkor är det svårt att fylla alla vakanser.

Här i USA är verkligheten den motsatta. Defund the Police! Stoppa skattepengar som finansierar poliskåren, avskeda alla korrupta poliser och upplös polisens fackförbund. Slagorden skallar i den amerikanska valrörelsen samtidigt som polisens övervåld och dödsskjutningar av obeväpnade toppar nyheterna varje kväll. Situationen är mer spänd än på många år och det finns inte en antydan till förhandlingsvilja på någon av sidorna.

Samtidigt som kritiska röster och politiker vill dra ner bidragen till polisen saknas på många platser pengar för att bygga upp en organisation inom kommunerna för att ta över en del av polisernas arbetsuppgifter. Det handlar om någon form av tillsynskontor som skulle organisera socialarbetare och utbildade psykologer. En växande opinion arbetar för att försöka lösa upp våldsamma situationer innan polisen hinner dra sina vapen. I debatten nämns Sverige och Tyskland som föregångare att lösa upp kritiska situationer utan att använda vapen.

Så långt låter det bra som ett första steg att deskalera det vansinniga dödliga våldet i det amerikanska samhället. Men inte alla delar den uppfattningen. Det insåg jag när det damp ner ett tjockt kuvert från The Deputy Sheriffs Association i Merrifield, Virginia.

Brevet innehåller bland annat ett upprop att skriva under en lista för att stödja den lokala poliskåren. Målet läser jag, är en miljon underskrifter som ska skapa opinion för en starkare poliskår i hela USA.
Vår polis är under attack. 62 poliser dödades av skjutvapen och 346 fick livshotande skador 2021, läser jag.

I många städer har gatorna blivit krigszoner där de dåligt utrustade poliserna offrar sina liv, läser jag vidare.

Avsändare är en frivilligorganisation med tidigare poliser. Deras mål är att stoppa neddragningen av skattepengar från de uniformerade och beväpnade poliserna till förmån för socialarbetare. Flera sidor ägnas åt detaljerade beskrivningar hur poliser utsätts för bakhåll och mer eller mindre avrättats av våldsverkare. Det är naturligtvis fruktansvärt på alla sätt. Men jag läser inte om några fall där obeväpnade färgade avrättats med skott i ryggen av skjutglada poliser.

Neddragningarna sägs innebära att den lokala polisen runt om i USA saknar pengar till skyddsutrustning som skottsäkra västar. Bara en av tre poliser hade skyddsväst när de blev beskjutna, enligt brevet. En skyddsväst går loss på 8 000 kronor och nu ber man den amerikanska allmänheten om hjälp. Pengarna ska också gå till annan utrustning – vilken nämner man inte – och att träna poliser att använda skjutvapen.

Vad vi ser är ett nytt kapitel i den amerikanska vardagen när en växande opinion kräver att ”bad cops” ska avskedas och pengarna i stället läggas på socialvård. Men från vår lokala poliskår kontrar man med en begäran om stöd från allmänheten till mer utrustning, och kanske lägger grannarna en dollarsedel i returkuvertet. Många vill stödja den lokala poliskåren, det hör jag när jag pratar med grannarna vid brevlådan.

De politiska slagorden här i USA att stoppa bidragen till polisen tränger inte ner på medborgarnivå. Här är det vardagsmat att stoppa upplopp och kravaller med skyddsvästar, tårgas och gummikulor och den tryggheten vill vi inte mista. De flesta av oss känner dessutom någon i uniform som patrullerar i grannskapet. Vår egen son går i amerikansk polisträning så jag räknar med att få ”inside” om polisens vardag framöver.