Växer vår inlevelseförmåga med åren?  

Jag har ingen aning och jag tror inte det finns några enkla svar.

Det som just nu sätter skräck i hela världen – USA:s president Donald Trump och Koreas diktator Kim Jong-Un med sitt ordkrig på femåringars nivå, där kärnvapen ingår i potten – talar ju i och för sig inte för att man blir klokare och mer tolerant med åren. Men å andra sidan är ju Trump ett helt oförutsägbart undantag som president, ingenting är längre som det har varit i Vita Huset och Capitol Hill.

      LÄS MER: Lär er be om ursäkt, politiker!

Jag tänker på den humor som jag växte upp med. Hasse & Tage, Birgitta Andersson, Martin Ljung, Povel Ramel, Gunwer Bergkvist, Lasse Åberg. Ofta briljant och träffsäkert. Men sällan eller aldrig elakt, inte ens när Ingvar Carlsson liknades vid en sko. Det fanns ofta en värme och medmänsklighet i humorn, i den pricksäkra satiren.

Så kom Killinggänget 1991. Henrik Schyffert, Robert Gustafsson, Johan Rheborg och Martin Luuk. Säkert minst lika briljanta, men ofta väldigt elaka. Och ändå en västanfläkt mot vad vi upplever idag, med våldsamma personangrepp via bloggar, poddar och inlägg på Twitter och Facebook.

Jag har en stor respekt för Alex Schulmans begåvning, hans böcker är fantastiska. Men hur många gånger har inte han kritiserats för att vara mobbare i sina krönikor? Jag kan inte minnas att Hasse & Tage någonsin blev anklagade för att kränka människor, för att vara hjärtlösa.

      LÄS MER: Livserfarenhet ihop med ungdomlig entusiasm ger oerhörd kraft

Har samhällsklimatet blivit hårdare, eller är det kanske bara jag som blivit äldre och mera blödig? Skulle väldigt gärna vilja ha synpunkter från andra om detta. Jag lägger alltid upp mina krönikor här på News55 även på min Facebook-sida, ni är välkomna att kommentera där!

Jag vill inte vara en nostalgiker, en som drömmer sig tillbaka och tycker allt var bättre förr (det var det ju inte), men jag tror att pendeln kan svänga när det gäller brutala personangrepp. Blir samhällsklimatet för hårt och rått så kommer en motreaktion från människor i alla generationer, det är jag helt övertygad om.

En offentlig person som jag tycker blivit mer medkännande med åren är Uppdrag Gransknings (UG) Janne Josefsson. För många symboliserar han den totala hänsynslösheten – jakten på direktörer och politiker som gjort fel, skärrade och ångestdrabbade offer framför en skoningslös TV-kamera. Men när kriskonsulten Jeanette Fors-Andrée konfronterade UG vid en debatt i Almedalen i somras om att redaktionen faktiskt kränker människor, så var Josefsson förvånansvärt nog den mest förstående och lyhörda för hennes kritik.

Så har han också blivit åtta år äldre sen jag i augusti 2009 släppte boken ”När Janne Josefsson ringer, så klarar du pressen”. Kanske ligger det något i de gamla ordspråken: ”Sent ska syndaren vakna” och ”när fan blir gammal blir han religiös”?

      LÄS MER: Därför höjer jag en skål för Sveriges alkohol-monopol

Nå, i vilket fall har Jeanette nu bjudits in till UG:s redaktion (40 personer, större än vad många tror) för att hålla en workshop utifrån ”offrens perspektiv”. UG medger alltså att de som angrips som ”skurkar” också kan kallas offer. Det kan vara ett bevis på nytänkande som inger hopp. Fler medier, inte minst kvällspressen, borde följa UG:s exempel istället för att, som alltid, slå ifrån sig all kritik.

Om ni tycker att jag nu inte tar tillfället att nämna ett aktuellt exempel på en offentlig person som hudflängts i media, så ser ni helt rätt.

Jag skrev på Facebook att jag inte tänker kommentera krishanteringen, just för att det vore oempatiskt. Jag fick 375 ”likes” på detta. Ett litet tecken på att många tycker att avrättandet av människor i det offentliga rummet kanske gått för långt.