A-
A+

Barnboken ledde till stark vänskap

'När jag var stor och du var liten' är Emma Adbåge och Jujja Wieslanders första gemensamma barnbok. Pressbild.
"När jag var stor och du var liten" är Emma Adbåge och Jujja Wieslanders första gemensamma barnbok. Pressbild.
LitteraturTT

Det litterära samarbetet blev till en stark vänskap.

Nu kommer författaren Jujja Wieslander och illustratören Emma Adbåges barnbok "När jag var stor och du var liten" – om hur det kan vara att aldrig komma ikapp.

Annons

Annons

I 'När jag var stor och du var liten' kastas syskonrollerna om. Pressbild.
I "När jag var stor och du var liten" kastas syskonrollerna om. Pressbild.
Emma Adbåge och Jujja Wieslander. Pressbild.
Emma Adbåge och Jujja Wieslander. Pressbild.

Det kan vara en bra sak att vara minst i familjen. Man kanske till exempel har ett storasyskon att se upp till och fråga om saker man tycker är svåra. Men det kan också vara frustrerande – varför måste jag nöja mig med en trehjuling när storasyster får en storcykel? Och varför kommer jag aldrig ikapp trots att jag också fyller år gång på gång?

Ombytta roller

Det är just känslan mellan syskon som Jujja Wieslander, skapare av böckerna om Mamma Mu och Kråkan och Emma Adbåge, som bland annat vunnit Augustpriset för barnboken "Gropen", har tagit fasta på i bilderboken "När jag var stor och du var liten". I boken experimenterar en lillasyster med hur det skulle vara om rollerna plötsligt var ombytta.

Jag tror att alla som har ett syskon kommer att känna igen sig. Att alltid vara lillasyster eller lillebror och aldrig komma ikapp hur mycket man än fyller år, det innebär ju blandade känslor, säger Jujja Wieslander.

Boken föddes när Jujja Wieslanders egen storasysters 80-årskalas blev inställt till följd av pandemin. När systrarna var små hävdade Wieslander ofta att hon själv en gång varit stor och storasystern varit liten, ett påstående som förstås fick mothugg.

Jag förberedde ett födelsedagstal kring det, men det blev aldrig någon fest så jag gick omkring med anteckningarna på en lapp i fickan. När jag i stället skulle skriva om det i ett brev till henne upptäckte jag att det fanns något i det som skulle kunna bli en text, säger hon.

Annons

Annons

Stark vänskap

Jujja Wieslander och Emma Adbåge hade bara träffats någon enstaka gång innan de inledde arbetet med boken, men nu har samarbetet lett till en stark vänskap dem emellan.

Vi har blivit mycket goda brevvänner. Jag är jätteglad över det. Vi bor på landet båda två och har trädgård, vi har många beröringspunkter och intressen, säger Emma Adbåge och Jujja Wieslander fyller i:
Just brevkontakt är något väldigt speciellt, det är ett långsamt samtal. Och handskrivna brev ska det vara!

Nu hoppas de båda att boken ska hitta till barnen, vare sig de har syskon eller ej.

Det man ju hoppas på med varje bok är att den ska bli läst och upplevd. Och att de läses på så många olika sätt. Det är ju ingen skillnad på hur barn läser och hur vi vuxna läser. Vad vill man ha ut av en bok? Igenkänning och att man får vidga sitt eget tänkande och känsloliv, säger de.

Kvalitet

Både Wieslander och Adbåge är ense om att frågan om vad som är en "bra barnbok" är omöjlig att svara på, men enas ändå om att kvalitet är ett måste.

Det kan vara en fotobok om hästar eller vad som helst, men det ska vara välgjort och arbetat, inte ihopslafsat, säger Jujja Wieslander.
Den ska kunna sättas i händerna på många olika personer och hålla för många olika läsningar, och tittningar för den som inte kan läsa. Det är väl det som är kvalitet – att det håller över tid, säger Emma Adbåge.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Prova vårt medlemskap i en månad för endast en krona!