A-
A+

Biskopar höll ceremoni vid Estonias olycksplats

Biskoparna Kaarlo Kalliala, Finland, Tuulikki Koivunen Bylund, Sverige, Tiit Salumäe, Estland, Einars Alpe, Lettland och Eija Kalliala, präst och hustru till Kaarlo Kalliala.
Biskoparna Kaarlo Kalliala, Finland, Tuulikki Koivunen Bylund, Sverige, Tiit Salumäe, Estland, Einars Alpe, Lettland och Eija Kalliala, präst och hustru till Kaarlo Kalliala.
Estonia

Innan undersökningen av Estonias vrakplats inleddes hölls en ceremoni med biskopar från de fyra värst drabbade länderna, för att hedra olyckans offer. Nu börjar den tio dagar långa dykoperationen med ekolodsteknik, i jakt på svar.

Annons

Annons

René Arikas, Estlands Haverikommission och Jonas Bäckstrand, Statens haverikommission i Sverige.
René Arikas, Estlands Haverikommission och Jonas Bäckstrand, Statens haverikommission i Sverige.
Ceremonin avslutades med att biskoparna kastade varsin vit ros i havet.
Ceremonin avslutades med att biskoparna kastade varsin vit ros i havet.
Överlevaren Rolf Sörman är tillbaka på olycksplatsen för första gången.
Överlevaren Rolf Sörman är tillbaka på olycksplatsen för första gången.

De tidigare okända hålen i Estonias vrak har fått Statens haverikommission att på nytt vilja undersöka fartyget. Innan förstudien av havsbotten påbörjades under fredagen hölls en ceremoni vid förlisningsplatsen för att visa respekt för olyckans offer.

Ceremonin inleddes under mulen himmel vid lunchtid och kyrkorepresentanter från Sverige, Estland, Lettland och Finland deltog på det estniska kustbevakningsfartyget Kindral Kurvits.

Biskoparna talade och bad böner på sina respektive språk och en estländsk musiker spelade trumpet. Runt om fartyget följde tv-bolagens fotografer händelserna från mindre båtar. Ceremonin avslutades med några få regnstänk när biskoparna kastade varsin vit ros i havet.

"Ett hedersuppdrag"

Från svenskt håll deltog Tuulikki Koivunen Bylund, biskop emerita i Svenska kyrkan, som läste en bibeltext och bad två böner.

Det är ett hedersuppdrag. Jag var präst i Uppsala när olyckan inträffade och det skakade verkligen om hela stan. Flera grupper från Uppsala omkom. Det var en tung påminnelse om livets korthet, sade hon till TT inför resan till Estland.

Eftersom gravfriden har lyfts tog Estland initiativ till ceremonin, berättar hon.

Gravfriden är väldigt viktig för oss i kyrkan. Det har att göra med respekten för människan och människans värde, även den avlidna människan, och det håller vi väldigt hårt på även när det gäller våra begravningsplatser.

Annons

Annons

Ändring i gravfridslagen

Efter ceremonin påbörjades den tio dagar långa undersökningen med ekolod på förlisningsplatsen. Förstudiens syfte att avgöra vilka åtgärder som behövs för att fortsatt kunna granska de tidigare okända hålen i vraket. De fartyg som deltar är den estniska isbrytaren Eva-316, och det svenska forskningsfartyget R/V Electra af Askö.

Dykoperationen har möjliggjorts i och med en ändring i lagen om gravfrid från och med den 1 juli. Data om fartyget och bottenförhållandena kommer att samlas in med hjälp av ekolod och sonarmetoder.

Vi kommer att ha utrustning som är monterad på fartygen, som släpar efter fartygen i vattnet och vi kommer att ställa ner sonarutrustning på botten runt fartyget, säger Jonas Bäckstrand, utredningsordförande och ställföreträdande generaldirektör för Statens haverikommission.

Uppgifter om hål

Datan kommer senare att visualiseras med hjälp av forskare från Stockholms universitet, ett arbete som kan ta upp till tre månader. En undervattensrobot med kamera ska också ta bilder.

Men den huvudsakliga fotodokumentationen planerar vi till våren. Det har bland annat att göra med att siktförhållandena bedöms vara bäst då, säger Jonas Bäckstrand.

Bakgrunden till undersökningarna är de uppgifter om tidigare okända hål i Estonias styrbordssida som visades i en tv-dokumentär i höstas. Den sidan av fartyget låg tidigare ner mot botten, men är nu mer synlig, enligt Jonas Bäckstrand.

Då anser vi att det är angeläget att man dokumenterar och undersöker den här sidan av fartyget och de skador som finns där.

Hoppas vrakrester hittas

Överlevaren och anhörigrepresentanten Rolf Sörman är också ombord som observatör. Det är första gången han är tillbaka vid förlisningsplatsen sedan olyckan, men han säger att läget känns under kontroll, då han har haft många år att förbereda sig på.

Rolf Sörman hoppas få möjlighet att föreslå områden som kan vara intressanta att undersöka, där det har funnits mycket diskussion eller konspirationsteorier.

Det känns jättebra att få vara med. Jag kan tycka att den nya haveriutredningens personal har agerat väldigt annorlunda, på ett positivt sätt, men 27 år för sent.

Rolf Sörman och många andra överlevare upplever att händelseförloppet i haverirapporten inte överensstämmer med deras egna minnesbilder.

Han tror inte att förstudiens inflytande kommer att vara speciellt stort, men anser ändå att den kan hjälpa till att avfärda en del teorier, exempelvis om vad som hände med det bärgade bogvisiret.

Vad jag hoppas på är att man ska kunna hitta vrakrester, det har ju varit väldigt diskutabelt var visiret hittades och under vilka omständigheter. En del säger att det satt kvar på fören och i så fall bör man kunna hitta avtryck i botten.

Stora delar av botten täckt

En försvårande omständighet kring undersökningen är att stora delar av botten är täckt av geotextil och att omkring 300 000 kubikmeter sand har spritts ut runt fartyget. Rent praktiskt skulle även vädret kunna vara en utmaning, enligt Jonas Bäckstrand på Statens haverikommission.

Han tror och hoppas dock att dokumentationen som samlas in ska kunna stävja spekulationerna om olyckan framöver.

Vi hoppas att man ska få fram så mycket fakta som möjligt för att kunna göra bedömningar om de här hålen har påverkat förlisningen eller inte.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Spara 100 kronor på ett helår – ingen bindningstid!