A-
A+

"Började skriva för att saker plågade mig"

Nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah utanför sitt hem i Canterbury, England.
Nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah utanför sitt hem i Canterbury, England.
LitteraturTT-Reuters

När Abdulrazak Gurnah fick veta att han tilldelats Nobelpriset i litteratur stod han i köket med en kopp te i handen. Han trodde att det var ett skämt.

Annons

Annons

Abdulrazak Gurnah.
Abdulrazak Gurnah.

Hans fru och barnbarn var på utflykt till ett zoo, och Abdulrazak Gurnah hade just bryggt te i villan i Canterbury i England när Svenska Akademiens ständiga sekreterare Mats Malm ringde.

Är detta ett skämt? sade jag, men sekreteraren försäkrade med sin mycket lugna och allvarliga röst att det var sant, säger Abdulrazak Gurnah till Dagens Nyheter.

Torsdagen har varit hektisk, och på frågan om han tror att priset kommer att påverka hans skrivande skrattar han innerligt.

Det har det ju på sätt och vis redan gjort, det är ju fantastiskt allt det här, säger han.

"Plågade mig"

Abdulrazak Gurnahs första roman ”Memory of departure” publicerades 1987, då Gurnah var närmare 40 år. Han hade arbetat länge med romanen och blivit refuserad flera gånger.

Han säger att han var ung när han började skriva, att han inte visste hur han skulle gå till väga och han till slut hade turen att bli utgiven.

Abdulrazak Gurnahs började skriva fiktion för att det fanns saker som plågade honom, säger han. På frågan om vad det plågsamma var svarar han:

Vad plågade mig inte? Jag var en 18-årig pojke med hemlängtan, utan färdigheter eller utbildning, i ett konstigt land som inte verkade särskilt vänligt. Allt det plågade mig. Jag tänkte på alla jag lämnat bakom mig och på om jag hade gjort rätt val.

Annons

Annons

Skildrar främlingskap

Upplevelsen av att lämna efter sig familj och en del av sitt liv för ett nytt samhälle där man alltid kommer att känna sig delvis främmande är ett återkommande tema i Abdulrazak Gurnahs författarskap.

Europa borde hälsa migranter med medkänsla snarare än taggtråd och den brittiska regeringen är "ganska otrevlig" mot dem som söker asyl, säger han till Reuters.
Det verkar vara en överraskning för dem att människor som kommer från svåra platser skulle vilja komma till ett välmående land. Varför är de förvånade? Vem skulle inte vilja komma till ett land som är mer välmående?, säger han.

Den andra sidan av ekvationen är, menar Gurnah, att människor känner att de är tvungna att ge sig ut på sådana farliga resor för ett nytt liv.

Du måste ställa frågan: vad är så hemskt där de är att de kommer att göra sådana saker, att de kommer att ta sådana risker?

Skriver på engelska

Trots att han i litteraturen ofta återkommer till sitt barndoms hemland Tanzania, bestämde han sig redan från början för att skriva på engelska. Ett språk han kände sig bekväm med.

Att skriva och läsa är också sammankopplade på ett viktigt och särskilt sätt, jag läste litteratur på engelska och det var i den kontexten jag började skriva.

Nyligen gick Abdulrazak Gurnah i pension från sin tjänst på University of Kent i Canterbury och han berättar för DN att när han inte arbetar älskar han att påta i trädgården, laga mat, umgås med sin familj och titta på cricket.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

390kronor

Vår Premiumtjänst fyller ett år – det firar vi med ett kanonerbjudande! Du får ett helår för endast 390 kronor.