A-
A+

Därför har Finland fler soldater än Sverige

Svenska soldater skjutklara med robotsystem 70 under övningen Aurora 17 på Gotland 2017, där militär från Sverige, USA, Frankrike, Finland och Estland deltog.
Svenska soldater skjutklara med robotsystem 70 under övningen Aurora 17 på Gotland 2017, där militär från Sverige, USA, Frankrike, Finland och Estland deltog.
FörsvarTT

Trots att Sverige och Finland är grannar skiljer sig våra försvar åt avsevärt. Det svenska försvaret kan beskrivas som högteknologiskt, men vi saknar uthållighet – till skillnad mot Finland som valt att ha kvar sitt artilleri och en stor armé.

Annons

Annons

Jas 39 Gripen E flyger över Gotland under en övning maj.
Jas 39 Gripen E flyger över Gotland under en övning maj.
Finska soldater i kulsprutenäste under vinterkriget den 14 februari 1940. Arkivbild.
Finska soldater i kulsprutenäste under vinterkriget den 14 februari 1940. Arkivbild.
Joakim Paasikivi, överstelöjtnant och lärare i militärstrategi vid Försvarshögskolan. Arkivbild.
Joakim Paasikivi, överstelöjtnant och lärare i militärstrategi vid Försvarshögskolan. Arkivbild.

Om kriget kommer, är fienden från öst. Det har sällan sagts i klarspråk, men ser man till hur Sveriges försvar är uppbyggt blir det tydligt.

Ska man ta sig till Sverige så måste man antingen ta sig genom Finland eller över vattnet. En stor del av vårt fokus har legat på att stoppa en tänkt överskeppning, säger Michael Jonsson, forskningsledare för försvarspolitiska studier vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Sverige har toppmoderna tystgående ubåtar, välsmord marin och bra flygvapen. Men alltsammans i mindre skala, borta är fornstora dagars kvantiteter.

Vi har väldigt bra spetsförmågor, men vissa av dem har vi alldeles för få av. Vi har kanske inte heller dimensionerat för att kunna föra en konflikt över en längre period.

I motsats har Finland – med sin 135 mil långa gräns mot Ryssland – behållit allmän värnplikt och kan därför mobilisera över en kvarts miljon soldater om kriget kommer. Sverige räknar med att kunna få ihop 63 000 om det bränner till, hemvärnet inkluderat. Detta trots att vi invånarmässigt är nästan dubbelt så många som finländarna.

Uppvaknande

Rysslands invasion av Krim 2014 blev ett uppvaknade för många länder i närområdet. Finland, vars fasta militära personal bara utgör omkring tio procent av totalen, har ägnat de gångna åtta åren åt att bättra på beredskapen för att snabbt kunna sätta in soldater om det skulle behövas.

I Sverige återaktiverades bland annat värnplikten 2017 och man har i kustförsvaret också återinfört sjömålsroboten – luftburna torpeder som avfyras från land mot anfallande flotta.

Men rekryteringen till Försvarsmakten sker i dag i mycket mindre skala. De senaste åren har mellan 4 000 och 5 000 unga gjort värnplikt, vilket kan jämföras med den allmänna värnplikt som omfattade hela generationer på andra sidan millennieskiftet.

På 50-talet utmärkte sig Sverige med världens fjärde största flygvapen och kunde då stoltsera med omkring 1 000 plan i hangarerna, en nödvändighet på grund av vår alliansfria hållning, ansåg man.

Men i takt med avspänningspolitik och kalla krigets slut rustade Sverige ner. Det gällde inte bara flygvapnet – armén ihop med artilleri och annat beskars kraftigt, och bantningskampanjen nådde sin kulmen på 1990-talet i och med att beredskapslagren avskaffades.

När krigets muller nu ljuder i Europa står vi alltså utan uthållighet. Och det är inte första gången det händer. Inför första världskriget var Sverige illa rustat, men vi klarade oss undan konflikten. Under krigsåren ansträngde sig Sverige för att stärka försvaret, men efter krigsslutet verkade det osannolikt med ännu ett krig och 1925 fattade man beslut om att rusta ner.

Då Europa några år senare drabbades av Nazitysklands aggressiva expansionspolitik var den svenska krigsmakten åter i magert tillstånd. Också denna gång klarade sig Sverige dock undan anfall.

Annons

Annons

Tredje gången?

Frågan är om det läge som Sverige nu befinner sig i ska tolkas som att historien upprepar sig en tredje gång. Överstelöjtnant Joakim Paasikivi, lärare i militärstrategi vid Försvarshögskolan, anser att Sverige borde tänkt annorlunda.

Det vore väl bra om vi inte, som vi har gjort, låter pendeln svinga ut i ytterläge varje gång. Pendeln slår väldigt långt ut mot sidorna i Sverige, i stället för att ha haft en långsiktig planering där man ser att den strategiska kostnaden av det här är över tid ungefär det samma, men att garden är högre, summerar han.

En jämnare beredskap alltså. Medan vi avvecklade bidade finländarna sin tid. Resultatet blev tydligt under pandemin. När västvärlden inledningsvis grälade om brist på munskydd och annan utrustning kunde Finland lugnt öppna förråden.

Svaret till den finländska hållningen ligger delvis i det förflutna. Finland vet hur det är att stå under attack. Minnet av andra världskrigets utvidgning – vinter- och fortsättningskriget – fortsätter att prägla efterkommande generationer, menar Joakim Paasikivi.

Min uppfattning är att man håller det vid liv. Inte genom någon slags fascination eller hjälteförklaring, utan det är en ganska lugn och stillsam erkänsla till dem som har räddat landet under de finska krigen. Finland är ett litet land som har fått göra stora offer. Man förlorade drygt tio procent av sitt territorium, men bibehöll självständigheten under hårt tryck och med rätt så stora människooffer.

"Jobbigare granne"

TT: Förklarar detta varför de har fler soldater än Sverige?

Nej, det är för att de har en jobbigare granne, konstaterar Joakim Paasikivi.

Han menar att man i Finland efter Sovjetunionens upplösning var mer pragmatisk i sin framtidssyn, alltmedan vi i Sverige föreställde oss obruten fred.

Där (i Finland) såg man att den långsiktiga konsekvensen var oöverskådlig, alltså kunde man bara inte rusta ner.

I dag står alltså Finland med en armé som vida överstiger den svenska i manskap räknad. Därtill har man ett starkt artilleri, en försvarsgren som Sverige under senare år försökt återupprätta efter att ha lagt ner i etapper.

Därför är det tacksamt för Sverige att lära av Finland, och i gengäld kan vi dela med oss av vår kompetens när det till exempel gäller marin stridsföring.

Det är klart att Finland har nytta av att ha ubåtar att öva mot eller samarbeta med i händelse av konflikt, och när vi bygger upp artilleriet är det jättebra att kunna åka över till Finland och öva med deras erfarna eldledare, säger Michael Jonsson vid FOI.

Försvarssamarbetet mellan länderna har sedan 2014 intensifierats på land, i vatten och i luften.

Både utbildningsmässigt och operativt finns en mängd synergieffekter mellan Sverige och Finland, tillägger Michael Jonsson.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Prova Premium i en månad för endast en krona.