A-
A+

Därför kunde talibanerna ta makten så fort

Talibaner i det afghanska presidentpalatset i Kabul efter det att den fundamentalistiska rörelsen i söndags tog kontroll över huvudstaden.
Talibaner i det afghanska presidentpalatset i Kabul efter det att den fundamentalistiska rörelsen i söndags tog kontroll över huvudstaden.
AfghanistanTT

Hur kunde tjugo år av statsbygge i Afghanistan rasa ihop på några veckor? Bland svaren finns korruption, centralisering av makten i ett splittrat land och en klumpig utländsk ockupation.

Annons

Annons

På papperet stod en 300 000 man stark regeringsarmé, med högteknologisk amerikansk militärutrustning, mot runt 70 000 talibaner då de sista utländska soldaterna började lämna landet under augusti.

Ändå tog det mindre än två veckor från det att talibanerna intog sin första provinshuvudstad i norr till att hela landet i söndags föll i händerna på den fundamentalistiska rörelse som störtades i den USA-ledda invasionen 2001.

Många städer föll helt utan militärt motstånd. Så varför följde inte soldaterna den amerikanske presidenten Joe Bidens bistra uppmaning att på egen hand "kämpa för sitt land"?

Psykologisk krigföring

Ett av svaren är bristande lojalitet gentemot en korrupt och centralstyrd regering som många har känt sig svikna av. Många soldater och poliser ute i provinserna har desperat vittnat om mat- och ammunitionsbrist och uteblivna förstärkningar från Kabul inför talibanernas anstormningar.

Samtidigt hade islamisterna under en längre tid, genom propaganda och en successivt upptrappad offensiv, framgångsrikt piskat upp ett rädslans klimat. Rörelsens budskap om en oundviklig slutlig seger framstod som ett alltmer verkligt hot i avsaknad av amerikanskt flygunderstöd.

När då talibanerna kommer med budet att antingen kapitulerar ni och får fri lejd, eller så blir det stor blodsspillan, så är det många soldater och kommendanter som helt enkelt ger upp, säger Afghanistankännaren Anders Fänge.

Annons

Annons

Uppblåsta siffror

Det numerära överläget för regeringsarmén var dessutom betydligt mindre än de officiella siffrorna gjorde gällande. Högt uppsatta militärer hade länge satt i system att blåsa upp antalet soldater i de lokala leden för att få extra löneutbetalningar att stoppa i egen ficka. Antalet stridande regeringssoldater kan i själva verket ha varit bara runt en tredjedel så många – 100 000 man – som på pappret, enligt en rapport från den ansedda militärakademin West Point i USA.

Klart är att armén länge hade haft stora problem att få soldater att förnya sina vanligtvis treåriga kontrakt.

Siffrorna har varit så alarmerande att både den afghanska regeringen och amerikanerna slutade att publicera dem, konstaterar Anders Fänge.

Avgörande misstag

Med osäkra löneutbetalningar och bristande stöd har många helt enkelt varit ovilliga att fortsätta riskera livet för att försvara regeringsmakten. Att det statsbygge som pågått sedan invasionen 2001 i hög grad utgått från huvudstaden Kabul, och inte tagit tillräcklig hänsyn till den komplexa samhällsstrukturen i Afghanistan, har också påverkat stridsmoralen negativt ute i landet.

Flera misstag har begåtts av de utländska krafterna, med USA i spetsen, då man uppifrån försökt bygga en liberal demokrati i ett land sönderslaget av årtionden av krig. Ett av dem var att låta de krigsherrar som en gång bekämpat den sovjetiska ockupationen, men som senare tagit en alltmer utsugande roll, få inflytande, enligt Anders Fänge.

Många hade inget intresse för folkets välfärd, för att bygga upp landet. Deras ojämförligt största intresse vara att fylla sina egna fickor, säger han.
Där läggs grunden till det som sedermera växer fram till en tämligen maktfullkomlig stat med kraftig korruption.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Prova vårt medlemskap i en månad för endast en krona!