Därför rasade protesterna i Nigeria

Många i Nigeria går ut på gatorna för att protestera. Bilden är från förra måndagen.
Många i Nigeria går ut på gatorna för att protestera. Bilden är från förra måndagen.
NigeriaTT

Proteströrelsen i Nigeria kräver förändringar – och att landets president bryr sig, enligt Nigeriaexperten Carl LeVan. Missnöjet med den våldsamma specialstyrkan Sars är omfattande.

Här är några orsaker till att demonstranterna som skakade landet i oktober fick nog.

Annons

Annons

Byggnader och fordon sattes i brand förra veckan i Lagos sedan demonstranter skjutits till döds.
Byggnader och fordon sattes i brand förra veckan i Lagos sedan demonstranter skjutits till döds.
Många är besvikna på hur president Muhammadu Buhari agerat.
Många är besvikna på hur president Muhammadu Buhari agerat.

Den våldsamma specialstyrkan Sars

Demonstranternas ilska riktades mot polisens antirånstyrka Sars (Special anti-robbery squad), som anklagas för övervåld och trakasserier.

Sars skapades 1992 och har ogillats under en längre tid. Den bildades under militärdiktaturen och är ett exempel på något som bildats under en militär regim, men som efter övergången till civilt styre inte riktigt avskaffats, säger Carl LeVan, professor vid American University i Washington DC, och författare till bland annat boken "Contemporary Nigerian politics".

Människorättsorganisationer har under flera år kritiserat enheten, bland annat har Amnesty dokumenterat 82 fall av tortyr, misshandel och utomrättsliga avrättningar mellan 2017 och 2020.

Alla har någon dålig erfarenhet av Sars. Och när det uppstår en rörelse med en agenda, så kan folk samlas och dela sina erfarenheter. Och det är vad som händer, säger LeVan, som själv berättar att han trakasserats av Sars.

Regeringen har upplöst styrkan till följd av protesterna och utlovat reformer inom polisen.

Men en ny enhet, Swat, skapades direkt och den har aktivister redan avvisat.

Viss tradition av protester

Nigerianerna har sedan 2010 flera gånger gått ut på gatorna och protesterat, enligt LeVan.

De samlas kring några få tydliga krav, vilket gör det lättare att uppnå kraven. 2012 krävde man sänkta bensinpriser och 2010 krävdes valreformer. Det var kanske första gången det var stora demonstrationer i huvudstaden Abuja, vilket vanligtvis inte är en plats där man har gått ut på gatorna för att demonstrera.

Ouppklarade affärer sedan diktaturen

Nigeria har gjort många demokratiska framsteg sedan övergången från militärdiktatur till demokratiskt styre 1999.

Men det finns saker kring rättssäkerheten som aldrig har retts ut, vilket jag tror beror på uppgörelser mellan militären och civila politiker 1999. Militären beviljades till stor del straffrihet då, och nu står vi här. Det demokratiska samhället har inte levererat ansvarsutkrävande. Nu kräver folk det direkt i stället. De försöker reda ut det som är ouppklarat sedan övergången.

Tydliga krav

Carl LeVan beskriver proteströrelsens krav som ganska rättframma. Det handlar om att frihetsberövade demonstranter skulle släppas, att ett självständigt organ bildas som utreder polisvåld, och att tidigare Sarsanställda får utbildning och utvärderas innan de sätts i tjänst som poliser igen.

Skotten i Lagos

I oktober öppnade soldater eld mot demonstranter på två platser i Lagos, där minst tolv personer sköts till döds, enligt Amnesty. Massakern gjorde att världens blickar riktades mot Nigeria, men protesterna hade då redan pågått i ett par veckor.

Skjutningen fick ilskan att koka över på sina håll. I Lagos brändes fordon och bussar och skottlossning kunde höras dagarna efter skotten mot demonstranterna.

Presidentens agerande

Nigerias president Muhammadu Buhari lyckas inte lugna de upprörda känslorna. Det finns en stor besvikelse på honom inom proteströrelsen, enligt LeVan.

Folk försöker få honom att säga rätt saker. Han höll ett tal där han inte erkände att militären skjutit demonstranter, han bad inte om ursäkt till deras familjer. Han delade inte nationens sorg, som är lika viktig som ilskan. Fortfarande pratar han om att försöka förstå vad som hände. Det är inte ett ledarskap som helar och låter folk gå vidare.

Regeringen har försökt att övertyga demonstranter om att man lyssnar på dem, och har bland annat dragit igång utredningar. Men samtidigt så uppges den använda sin makt till att förtrycka aktivister, enligt The New York Times.

Falska rykten

Det har förekommit en hel del ryktesspridning i samband med protesterna, och en hel del falska uppgifter cirkulerar, enligt brittiska BBC.

Det har accelererat de senaste veckorna. Nigeria är en plats där (kommunikationsappen) Whatsapp används väldigt utbrett och det är lätt att sprida osann information där. Det är väldigt svårt att korrigera falsk information som kan ha spridits i flera led. Du kan varken rätta det eller spåra informationen till alla som fått ett meddelande, säger Carl LeVan.

Påverkan av Black lives matter?

Det är lätt att tro att Nigeria inspirerats av andra proteströrelser i världen, inte minst Black lives matters i USA, som också protesterar mot bland annat polisövervåld.

Nigerianerna behövde inte att amerikaner berättade för dem att Sarsstyrkan var aggressiv och våldsam. Men det finns en global rörelse där vi ser att demokratins gränser tänjs. Jag tror att olika länder håller koll på varandra, som vi såg med den arabiska våren. Det är en inhemsk rörelse, men den har vissa liknande krav, som ansvarsutkrävande och att invånare har rätt att känna sig trygga, säger Carl LeVan.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons