En psykos man får skratta åt

'Jag älskar Josefin Neldéns humor och beundrar hennes mod. Hon är verkligen en av Sveriges starkaste skådisar just nu', säger regissören Maria Bäck, till höger i bilden.
"Jag älskar Josefin Neldéns humor och beundrar hennes mod. Hon är verkligen en av Sveriges starkaste skådisar just nu", säger regissören Maria Bäck, till höger i bilden.
FilmTT

Hon blir ofta igenkänd som den samlade Maggan i "Vår tid är nu". I sin nya film visar Josefin Neldén andra sidor när hennes rollfigur drabbas av en psykos under semesterhelgen.

Jag fick kasta mig ut och inte spela säkert, säger hon.

Annons

Annons

Maria Bäck och Josefin Neldén ser fram emot premiären av 'Psykos i Stockholm'. 'Kanske mer än någonsin behöver vi konst som ger hopp och som kan beröra oss och ge nya tankar', säger Maria Bäck.
Maria Bäck och Josefin Neldén ser fram emot premiären av "Psykos i Stockholm". "Kanske mer än någonsin behöver vi konst som ger hopp och som kan beröra oss och ge nya tankar", säger Maria Bäck.
Josefin Neldén blir ofta igenkänd som Maggan i 'Vår tid är nu'. 'Det märks att man har varit i folks vardagsrum, det var fantastiskt att få vara med i en sådan supersatsning från SVT:s håll', säger hon.
Josefin Neldén blir ofta igenkänd som Maggan i "Vår tid är nu". "Det märks att man har varit i folks vardagsrum, det var fantastiskt att få vara med i en sådan supersatsning från SVT:s håll", säger hon.
'Min mamma är glad och stolt över filmen', säger regissören Maria Bäck, om 'Psykos i Stockholm', som skildrar en resa som hon och hennes mamma gjorde när hon var i tonåren.
"Min mamma är glad och stolt över filmen", säger regissören Maria Bäck, om "Psykos i Stockholm", som skildrar en resa som hon och hennes mamma gjorde när hon var i tonåren.
Josefine Stofkoper spelar den 14-åriga dottern i 'Psykos i Stockholm'. Pressbild.
Josefine Stofkoper spelar den 14-åriga dottern i "Psykos i Stockholm". Pressbild.
Mamman (Josefin Neldén) och dottern (Josefine Stofkoper) i 'Psykos i Stockholm'. Pressbild.
Mamman (Josefin Neldén) och dottern (Josefine Stofkoper) i "Psykos i Stockholm". Pressbild.

Redan på tåget upp till Stockholm är det något som är konstigt med mamman. Den 14-åriga dottern förstår vartåt det barkar. När mamman propsar på att bli körd till Nordpolen i en taxi är det tydligt vad som pågår i Maria Bäcks spelfilmsdebut, något som titeln "Psykos i Stockholm" förstås redan har skvallrat om.

Handlingen bygger på en verklig resa som Maria Bäck gjorde med sin mamma, som blev tvångsinlagd medan hon själv lämnades vind för våg i storstaden.

Den händelsen var så stark och har legat kvar i mig. Det kändes nästan som att jag själv var med i en film då, så det har känts naturligt att jobba vidare med den tematiken, säger Maria Bäck.

Starkt band

Huvudrollerna spelas av Josefin Neldén och nykomlingen Josefine Stofkoper. Båda två kom in i processen på ett tidigt stadium, redan innan manuset var färdigt, med målet att de skulle känna sig helt bekväma ihop.

Filmens mamma har såklart problem och hon beter sig tveklöst på ett väldigt utmanande och stundtals elakt sätt mot dottern, men samtidigt så är det tydligt att bandet mellan mamman och dottern är oerhört starkt, säger Maria Bäck.

Hon ville också skildra det äventyr som flickan är med om i Stockholm, en upplevelse som leker med tittarens förväntan om vad som "borde hända" i en sådan på många sätt utsatt situation.

Det som händer är såklart tragiskt på en nivå. Men det finns också mycket frihet där, och humor. Det blir spännande att se om beröringsångesten och skammen kring psykisk sjukdom går ut över mottagandet av filmen eller om folk är redo att ta till sig det komiska i det tragiska, säger Maria Bäck.

TT: Får man skratta åt en psykos?

Ja, det är viktigt att man förstår att man får skratta. Humorn har alltid varit min räddare i nöden.

Annons

Annons

Skriker blondinskämt

Det roliga och lustfyllda är även något som Josefin Neldén tar fasta på när hon berättar om sin upplevelse av att spela den sjuka mamman.

Den här rollen hamnar verkligen i toppen av "lustskalan", arbetet var så himla roligt, även de tuffaste scenerna, säger hon och fortsätter:
Mamman hamnar i så många situationer som jag aldrig kommer att hamna i privat, som att sitta på finrestaurang och skrika blondinskämt.

TT: Vad var den största utmaningen för dig?

Hon lever i en egen verklighet i stora delar av filmen vilket gjorde att många av de verktyg jag brukar använda mig av för att känna av hur en scen funkar inte gick att använda. Det var svårt att hitta nivåer i spelet men jag fick kasta mig ut och inte spela säkert.

För Josefin Neldén var det också viktigt att inte hamna i många av de schablonbilder som finns.

Det finns många fällor att hamna i och vi pratade mycket om att det kändes viktigt att inte spegla de skildringar av psykotiska kvinnor som hysterikor som finns på film.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons