A-
A+

Filmrecension: Haltande skilsmässoalbum

Frida och Björn (Pia Tjelta och David Dencik) när de fortfarande är nykära. Pressbild.
Frida och Björn (Pia Tjelta och David Dencik) när de fortfarande är nykära. Pressbild.
FilmrecensionTT

"Diorama" är en välspelad dramatisering av tvåsamhetens våndor och lockelse samt kärlekens minsta, osynliga byggstenar. Som inte riktigt sitter ihop.

Annons

Annons

Tuva Novotnys 'Diorama' ramas in av koreograferade scener med djurkostymer. Pressbild.
Tuva Novotnys "Diorama" ramas in av koreograferade scener med djurkostymer. Pressbild.

Man får känslan av att "Diorama" är Tuva Novotnys filmversion av ett skilsmässoalbum. En haverikommission som skärskådar ett grundstött förhållande genom en rad kronologiska nedslag för att försöka svara på vad fan det var som hände så vi äntligen kan gå vidare någon gång.

Filmen handlar om paret Frida och Björn (Pia Tjelta och David Dencik) vars en gång så passionerade förälskelse har nötts ned av tre ungar, orättvis fördelning av hushållsarbete, oförlösta behov och allmän medelålders vardagstristess.

Även om de först inte fattar det leder deras vägar ofrånkomligen bort ifrån varandra. Alla försök att prata slutar bara med att gapet mellan sänghalvorna växer. Inte så konstigt att man hamnar i famnen på någon annan. Särskilt inte om någon annan råkar vara hunken Claes Bang.

Mellan varven avbryts historien av ett slags dioramor a la naturhistoriskt museum där forskare och en dansande Morgan Alling i hamsterdräkt presenterar diverse förbluffande naturvetenskapliga rön om kärlek, sex och relationer hos människor och i djurriket.

Är vi blott slavar under gener och hormoner? Är hela berättelsen om Frida och Björn också bara ett sceneri för att illustrera biologiska förklaringar? Det får vi egentligen inga svar på. Kärleken får förbli en gåta. Greppet känns hur som helst en smula udda. Det ekar litegrann av Hasse och Tage, eller Woody Allens knasigare 70-talsfilmer.

Bortsett från den ovanliga inramningen är det här ett ganska ordinärt göra slut-drama. Och som sådant är det välspelat. Men som dramakomedi haltar filmen. Det är lite som att Pia Tjelta får stå för det mesta av dramat medan David Dencik, vid sidan av djurkostymerna, står för komedin. Han gapar och skriker, kör så det ryker och är emellanåt lite platt skriven. Tacka fan för att man vill separera när man är tillsammans med rena parodin på en tjurgubbe utan kontakt med sina känslor.

Runt omkring dem dansar känt folk som Johan Rabaeus, Marika Lagercrantz, Sarah Dawn Finer och Shanti Roney in och ut ur handlingen i sina biroller. Kul med en så namnkunnig och begåvad rollista, men det känns också lite som när kameran zoomar in på kända ansikten i publiken på Guldbaggegalan.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Prova Premium i en månad för endast en krona.