A-
A+

Filmrecension: Halvhjärtad slask-slasher

Tack vare den uttryckslösa vita gummimasken har publiken kunnat projicera sina egna rädslor på Michael Myers sedan 1978. Pressbild.
Tack vare den uttryckslösa vita gummimasken har publiken kunnat projicera sina egna rädslor på Michael Myers sedan 1978. Pressbild.
FilmrecensionTT

Filmserien ”Halloween” är lika svår att döda som den omänsklige mördaren Michael Myers. I ”Halloween kills” smittar hans blodtörst av sig på småstadsinvånarna.

Annons

Annons

Jamie Lee Curtis blev en stjärna efter originalfilmen, men i varje ny ”Halloween”-uppföljare verkar hon dömd till att slåss mot Michael Myers för evigt. Pressbild.
Jamie Lee Curtis blev en stjärna efter originalfilmen, men i varje ny ”Halloween”-uppföljare verkar hon dömd till att slåss mot Michael Myers för evigt. Pressbild.

”Halloween kills” är den tolfte filmen sedan John Carpenter och Debra Hill skapade hela slashergenren med ”Alla helgons blodiga natt” (1978). Så vi vet att Michael Myers är ondskan personifierad. Ändå upprepas detta till döds i ”Halloween kills”.

Det som har varit fundamentet för skräcken med Michael Myers — hans brist på motiv utöver en inneboende ondska — blir ren parodi i denna vända. ”Han är en sexåring i en vuxen mans kropp med ett sinne som ett djur”, säger en polis. ”Ingen vet varför han gör det” säger någon annan.

Myers syster Laurie, spelad av Jamie Lee Curtis, som tillbringar halva filmen sovande i en sjuksäng, förklarar att Michael dessutom bara blir starkare för varje gång han mördar.

Myers rymde från mentalsjukhuset för att mörda sin syster (igen) redan i rebooten ”Halloween” från 2018. Han brändes visserligen upp bakom galler i hennes källare, men överlevde förstås. Hans återuppståndelse den här gången börjar otacksamt nog med en massaker på brandmännen som försökt släcka elden.

Nyheten om morden river upp gamla sår för lokalbefolkningen i småstaden Haddonfield, som samlas för att skipa den rättvisa som polisen inte klarar av. Till slut blir mobben nästan lika blodtörstig som mördaren själv. Stadens invånare samlas på sjukhuset och jagar en stackars psykiskt sjuk man som inte är Michael Myers.

Det är som om ”Halloween kills” vill ge en halvhjärtad kvällskurs i destruktiv flockmentalitet. Utöver att visa hur den vitmaskerade Myers köttar sig igenom äldre människor, älskande par och barn ute efter bus eller godis med diverse spetsiga tillhyggen.

Regissören David Gordon Green spelar mer på publikens sadistiska ådra än våra rädslor. Villamedelklassens smärtsamt ologiska och klumpiga nattvandrarbeteende gör filmupplevelsen till en gissningslek om vem av alla dumbommar Myers kommer att knivmörda härnäst.

Det är kul ett tag men ”Halloween kills” är varken särskilt läskig eller rolig. Mest slaskig och urvattnad. Det bådar inte gott för Greens kommande remakes av två andra skräckklassiker: ”Exorcisten” och ”Hellraiser”.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

390kronor

Vår Premiumtjänst fyller ett år – det firar vi med ett kanonerbjudande! Du får ett helår för endast 390 kronor.