Filmrecension: Nya sidor av Greta

I dokumentären 'Greta' påminns vi om hur det började för den då helt okända 15-åriga ensamma aktivisten Greta Thunberg. Arkivbild.
I dokumentären "Greta" påminns vi om hur det började för den då helt okända 15-åriga ensamma aktivisten Greta Thunberg. Arkivbild.
FilmrecensionTT

Från ung, ensam aktivist till en maktfaktor känd världen över. Så långt kan nog alla storyn om Greta Thunberg. I en ny, utmärkt dokumentär fördjupas bilden.

Annons

Annons

Den välkända resan över Atlanten blir tuff, vilket skildras i den utmärkta dokumentären 'Greta'. Pressbild.
Den välkända resan över Atlanten blir tuff, vilket skildras i den utmärkta dokumentären "Greta". Pressbild.

När filmaren Nathan Grossman den där augustidagen 2018 bestämde sig för att göra någon sorts reportage om en ung miljöaktivist som skulle göra en protestaktion utanför riksdagshuset anade han självfallet inte vad som skulle bli följden.

Nu, drygt två år senare, har den unga miljöaktivisten blivit en av världens mest kända människor – och en maktfaktor. Och det som skulle ha blivit ett reportage eller en kortfilm har utvecklats till att bli en dokumentärfilm som fick sin världspremiär på filmfestivalen i Venedig i september och som sedan har sålts till en rad länder.

"Greta" skildrar Greta Thunbergs liv från den där augustidagen 2018 fram till i somras – hur hennes rörelse snabbt växte och inspirerade unga människor världen över, och hur hon själv började resa runt, hålla tal, marschera och kräva en ändring av den miljöpolitik som håller på att ta död på jorden.

Grossman har uppenbarligen haft familjen Thunbergs fulla förtroende och fått resa med Greta och hennes far Svante. Han har varit med även vid privata tillfällen, som när den unga flickan under den omtalade båtresan till USA talar om att hon fått nog, att hon längtar hem. Eller som när hon i ett hotellrum kryper ihop på sin säng och inte vill vara med eller när hennes pappa måste tvinga henne att äta för att orka stå på benen. Det har säkerligen funnits flera mer upprörda tillfällen, där vi inte har fått vara med, men det vi får se i Grossmans film ger oss ändå en betydligt mer mångfacetterad bild av Greta Thunberg än vi fått tidigare.

Det är uppenbart att hon har kommit att tycka alltmer illa om att vuxna politiker vill ta selfies med henne, för att sola sig i hennes glans, och för att försöka sno åt sig politiska poäng. Och det är lätt att förstå hennes ilska när hon i sina tal skäller ut dessa politiker – de har ett väloljat munväder, men de gör ingenting. Det finns en nedlåtande attityd från dessa makthavare – ”så gulligt att du engagerar dig, men det är vi som bestämmer”.

Den unga proteströrelsen har kommit av sig nu under pandemiåret 2020. Det går inte att ordna massmöten, det stigande antalet virusoffer gör att det mesta annat nästan glöms bort.

Det vore intressant om Grossman när pandemin är över kunde utveckla sin redan nu utmärkta film genom att följa Greta Thunberg och miljörörelsen i en post-pandemi-värld. Det lär bli intressant.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons