Filmrecension: Stjärnspäckat men mörkt drama

Bill Skarsgård och Michael Banks Repeta i 'The devil all the time'. Pressbild.
Bill Skarsgård och Michael Banks Repeta i "The devil all the time". Pressbild.
FilmrecensionTT

Titeln leder tankarna till en skräckfilm. Men "The devil all the time" är, trots det höga antalet dödsfall, snarare ett nattsvart drama från den amerikanska Södern.

Annons

Annons

Robert Pattinson som Preston Teagardin i 'The devil all the time'. Pressbild.
Robert Pattinson som Preston Teagardin i "The devil all the time". Pressbild.

Gothic noir är ju en otymplig beteckning – men det är annars den bästa genrebeskrivningen av "The devil all the time".

Baserad på Donald Ray Pollocks roman med samma namn handlar den om ett antal människoöden i den amerikanska Södern under 1950- och 1960-talen. Med ett narrativ som hoppar fram och tillbaka i tiden berättas om hur dessa personer på ett eller annat sätt kommer att spela en roll i varandras öden, oftast en mycket negativ och mestadels dödlig sådan.

Huvudperson är Arvin, som växer upp med föräldrarna Willard (Bill Skarsgård) och Charlotte (Haley Bennett) i ett hem som är fattigt men relativt kärleksfullt. Fadern plågas av fasansfulla minnen från andra världskriget och ber till Gud vid ett altare ute i skogen.

Andra personer i handlingen är Helen (Mia Wasikowska) som gifter sig och får en dotter med predikanten Roy, polismannen Lee Bodecker, dennes syster Sandy (Riley Keough) som hänger ihop med seriemördaren Carl (Jason Clarke) och den nye predikanten Preston Teagardin (Robert Pattinson). Dessa rollfigurer vävs ihop i en ”Short cuts”-liknande intrig, där den vuxne Arvin (Tom Holland) kommer att spela en viktig roll.

”The devil all the time” är en mycket mörk berättelse där de oskyldiga och trohjärtade är de som råkar illa ut i en brutal och mycket våldsam värld. Det handlar mycket om gudstro och om hur falska profeter utnyttjar de trohjärtade, det handlar om ondska och om hur människor ofta drivs in i handlingar de egentligen inte ville begå. Tidshoppen fungerar mycket väl och ger oss efterhand en alltmer fullödig bild av många av rollfigurerna (fast inte alla, varför Carl blivit seriemördare förblir en gåta). Författaren Donald Ray Pollock gör också en voiceover som känns helt rätt.

Med denna otroliga samling skådespelare hade det väl varit konstigt om det inte hade blivit en bra film. Om några ska nämnas särskilt är det Skarsgård, Pattinson och Holland.

Annons

Annons

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons