A-
A+

Inga garantier att ny Macchiarini skulle stoppas

Paolo Macchiarini vid en pressträff i Italien 2010 där han presenterade resultat av transplantationer som utfördes innan han började arbeta i Sverige. Arkivbild.
Paolo Macchiarini vid en pressträff i Italien 2010 där han presenterade resultat av transplantationer som utfördes innan han började arbeta i Sverige. Arkivbild.
MacchiariniTT

Mitt i tragiken har Macchiariniskandalen lärt forskarvärlden och sjukvården en läxa. Mycket har stramats upp för att hindra en repris. Men räcker det?

Vi kan aldrig gardera oss fullständigt mot att det händer igen, säger professor Kjell Asplund.

Annons

Annons

Otaliga utredningar har gjorts i spåren av Paolo Macchiarinis transplantationer med plaststrupar. Bland annat för att gå till botten med hur ingreppen, som enligt åtalet mot kirurgen orsakat svåra skador och lidande för tre patienter, kunde utföras utan att först ha testats ordentligt. Och hur forskningsfusk kunde passera oupptäckt, och sedan tystas ner när det väl kom upp till ytan.

Utredningarna har lett till en mängd åtgärder, både nationellt och på Karolinska universitetssjukhuset och Karolinska institutet. En av dem är att en ny lag mot forskningsfusk kom på plats för två år sedan.

Det är inte många personer som lett till en ny lagstiftning – men Macchiarini är en sådan.

Det säger professor Kjell Asplund som ledde den externa utredningen av omständigheterna på sjukhuset när Macchiarini utförde ingreppen.

Fått upp ögonen för fusket

Syftet med den nya lagen är att strama upp hur misstänkt forskningsfusk ska hanteras, och av vem. Något som brast när KI skulle reda ut oklarheterna kring vetenskapen bakom plaststruparna.

Tidigare fick universitet och högskolor, föga oberoende, utreda sig själva. Men som en följd av den nya lagen bildades myndigheten Nämnden för prövning av oredlighet i forskning dit vem som helst kan anmäla misstänkt fusk, inte bara rektorerna som tidigare.

Kjell Asplund tror även att Maccharinifallet lett till en betydligt större medvetenhet kring forskningsfusk på lärosätena.

Man utreder noggrannare när misstankar uppstår och forskarna vet nog mer om vilket regelverk som gäller, säger han.

Den nya lagen omfattar dock inte vad som inom forskarvärlden betecknas som ”oacceptabla beteenden”. Här är det i stället en kulturförändring som måste till, betonar Kjell Asplund. Att man inte ser genom fingrarna när kollegor gör ens det minsta avsteget från god forskningssed, och på så vis skapar en kultur där avsteg anses okej. Och om en sådan förändring skett är svårt att veta, menar Kjell Asplund.

Annons

Annons

Mer etik

Enligt rektorn på KI, Ole Petter Ottersen, har en ny kultur varit högt prioriterad på den långa åtgärdslistan institutet arbetat med. Bland annat har ett etikråd och mer etik på utbildningarna införts. Han menar att forskarna nu är mer benägna att diskutera etiska frågor – men att detta samtidigt är det område där KI har längst väg kvar att gå:

Varje ny metod som forskas fram kan ha etiska konsekvenser som behöver diskuteras på förhand, som en del i den dagliga verksamheten. Där är vi inte än, säger Ole Petter Ottersen.

Han tycker också att KI fått bättre strukturer för att fånga upp forskningsfusk tidigare – men några garantier finns inte.

Det vore hybris att säga att vi kan snappa upp allt fusk, vi kan inte vara säkra på att det inte kommer nya fall.

Macchiariniskandalen satte även fingret på den luddiga gränsen mellan forskning och sjukvård. Både KI och sjukhuset påstod att ingreppen skulle klassas som sjukvård, som ett sista halmstrå för att rädda patienterna, och att det därmed inte behövdes någon etikprövning. Andra menade att de svårt sjuka patienterna användes som försöksdjur.

Stoppats idag?

Kjell Asplunds granskning landade i att strupoperationerna är att betrakta som forskning. Och i spåren av skandalen har två utredningar, av Svenska läkarsällskapet och Kungliga Vetenskapsakademin respektive Statens medicinsk-etiska råd, kommit fram till att nya obeprövade metoder ska testas inom ramen för en vetenskaplig studie – inte som en del av vården.

Utredningarna menade även att sådana metoder, innan de testas på patienter, ska bedömas av en nationell kommitté och enligt speciella riktlinjer. Detta för att bland annat säkra att de inte används för lättvindigt utan teoretisk grund för att de fungerar, något flera experter hävdat saknades för plaststruparna.

Riktlinjerna används i dag när man skriver lokala riktlinjer vid universitet och sjukhus, enligt Kjell Asplund som deltog i arbetet med dem. Någon nationell kommitté för obeprövade metoder har det inte blivit, men väl ett lokalt råd vid Karolinska sjukhuset som ska ge vägledning och fungera som en sorts spärr, och se till att patienter och anhöriga får information.

Skulle rådet ha hindrat Macchiarinis strupoperationer? Svårt att veta, menar Ylva Pernow, tillförordnad kvalitets- och patientsäkerhetsdirektör och chefsläkare på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Hon tror att rådet skulle ha begärt mer vetenskaplig dokumentation – om de fått frågan.

— Men problemet är att Macchiarini själv förmodligen inte hade lyft frågan dit. Men om verksamhetschefen hade haft det tydliga ansvar och mandat som gäller nu så hade denne troligen satt stopp. Men det är svårt att säga. Det viktiga är vad vi gör nu, säger Ylva Pernow.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Prova Premium i en månad för endast en krona.