Johanna Ekström vill återupprätta sin mamma

Johanna Ekström var 25 år när hennes mamma, författaren Margareta Ekström, drabbades av en stroke. I dag är hon 50 år, mamman är 90 år. I boken 'Meningarna' skriver hon om sin mamma, om vem hon är nu och vem hon var före stroken, och om sin relation till modern.
Johanna Ekström var 25 år när hennes mamma, författaren Margareta Ekström, drabbades av en stroke. I dag är hon 50 år, mamman är 90 år. I boken "Meningarna" skriver hon om sin mamma, om vem hon är nu och vem hon var före stroken, och om sin relation till modern.
LitteraturTT

Hon var 25 år när hennes mamma, författaren Margareta Ekström, fick en stroke. I boken "Meningarna" försöker Johanna Ekström ge ett tystnat författarskap upprättelse.

Annons

Annons

Johanna Ekström besöker sin mamma ofta, även om det inte sker lika ofta som innan Margareta Ekström flyttade till ett ålderdomshem. 'Vi har träffats även i vår och i sommar, trots corona. Vi har träffats utomhus. Det har gått bra', säger hon.
Johanna Ekström besöker sin mamma ofta, även om det inte sker lika ofta som innan Margareta Ekström flyttade till ett ålderdomshem. "Vi har träffats även i vår och i sommar, trots corona. Vi har träffats utomhus. Det har gått bra", säger hon.
I Johanna Ekströms bokhylla står flera av Margareta Ekströms omkring 30 böcker. I 'Meningarna' lutar sig dottern mot sin mammas böcker, bland annat mot 'Ord i det fria' (1982) och 'Ord till Johanna' (1973). 'Jag är ambivalent till de där vackra, men en gnutta sentimentala och tidstypiska dikterna eftersom de känns lite som ett övergrepp', säger hon.
I Johanna Ekströms bokhylla står flera av Margareta Ekströms omkring 30 böcker. I "Meningarna" lutar sig dottern mot sin mammas böcker, bland annat mot "Ord i det fria" (1982) och "Ord till Johanna" (1973). "Jag är ambivalent till de där vackra, men en gnutta sentimentala och tidstypiska dikterna eftersom de känns lite som ett övergrepp", säger hon.
Johanna Ekström har fått mycket från sin mamma, dels är de lika till utseendet, dels finns 'en skygg fjärhet' som påminner om moderns, och 'en snabbhet i gesterna', påstår hon. 'Jag har fått mycket både från mamma och pappa, men så är det väl för alla. Från honom har jag fått en arbetsdisciplin och ett slags livsglädje, att det är roligt att vakna på morgonen', säger hon.
Johanna Ekström har fått mycket från sin mamma, dels är de lika till utseendet, dels finns "en skygg fjärhet" som påminner om moderns, och "en snabbhet i gesterna", påstår hon. "Jag har fått mycket både från mamma och pappa, men så är det väl för alla. Från honom har jag fått en arbetsdisciplin och ett slags livsglädje, att det är roligt att vakna på morgonen", säger hon.
Att skriva om sin mamma har inte varit lätt för Johanna Ekström, men hon minns ett råd som hon fick av författaren Amos Oz: var modig. 'Han visste något om hur lätt det är att ge vika för en rädsla, i det här fallet rädslan för att bli det otacksamma barnet. Jag tror åtminstone att det var det han menade', säger hon.
Att skriva om sin mamma har inte varit lätt för Johanna Ekström, men hon minns ett råd som hon fick av författaren Amos Oz: var modig. "Han visste något om hur lätt det är att ge vika för en rädsla, i det här fallet rädslan för att bli det otacksamma barnet. Jag tror åtminstone att det var det han menade", säger hon.

Året var 1995 och Johanna Ekström var nyss hemkommen från London när telefonen ringde. Det gällde hennes mamma, författaren Margareta Ekström. Ingen svarade i telefonen hemma hos henne och ingen öppnade dörren.

Margareta Ekström levde ensam, Johanna Ekströms pappa, författaren och sedermera akademiledamoten Per Wästberg, var sedan länge borta ur moderns liv.

Johanna Ekström anade, inte vad som hänt – men att något hade hänt. Hon hade mer kunskap om sin mammas sjuklighet än vad hon velat erkänna.

Jag hade sett hennes gradvisa försämring, varit framom henne och försökt hålla henne borta från allt fysiskt ansträngande, säger hon.

I dag är Johanna Ekström 50 år, men vem var hon då?

Ingen vacker syn, säger hon, väl medveten om sin vana att skämta bort den tiden av sitt liv i stället för att prata om den.

Jag har svårt att få grepp om sanningen om mig själv i den åldern. Jag ömmar lite för henne, och jag önskar att någon sagt åt henne att det finns mer tid än du tror.

De senaste åren har Johanna Ekström ändå försökt, dels i en uppmärksammad text i Dagens Nyheter, där hon i samband med metoo skrev om hur hon som tonåring blev nedslagen på öppen gata, och i en ännu mer uppmärksammad text i The Guardian där hon skrev att hon som ung hade sex med den så kallade kulturprofilen.

Kan inte läsa boken

Margareta Ekström överlevde stroken, men hon kom aldrig tillbaka. Författarskapet tystnade.

Johanna Ekström har funnits där för henne, tillsammans med sin bror. Länge bodde mamman, nu 90 år, kvar hemma efter stroken, men nu bor hon sedan två år på äldreboende.

I "Meningarna" skriver dottern om sin mamma, om Margareta Ekström före och efter stroken, mest efter.

Det har gått så långt tid att varken jag eller min bror riktigt kan minnas vem hon var före stroken, men jag har försökt frammana den hon var.

Margareta Ekström har inte läst boken, och kommer heller aldrig att kunna göra det. Synen är för dålig, likaså hörseln.

Men jag har berättat det för henne. Hon vet att jag har skrivit en bok om henne och mig, och om moderskap, dotterskap och språk.

Annons

Annons

Svårt vara rak inför sin mamma

Språket är viktigt i boken, inte minst de många ord och uttryck ("propsa", "bonne vivant", "ställa till en scen") som Johanna Ekström fått från sin mamma, men det är inte allt hon ärvt.

Jag kan också se ut som min mamma ibland.

Det är en underdrift – Johanna Ekström är lik sin mor, och inte bara till utseendet. "Vissa dagar kan jag inte ens äta en ostsmörgås utan att uppleva att jag äter den som mamma", skriver hon i boken.

Margareta Ekströms talförmåga försvann nästan helt i samband med stroken, och med åren har det bara blivit sämre. "Idag när jag besökte henne på äldreboendet var hon vid gott mod men jag förstod inte vad hon ville säga", skriver Johanna Ekström.

Men jag kan läsa av hennes blick, och med den kan hon säga nästan samma saker som förut. Men den är skyddslösare och mer orkeslös.

När hon har berättat om boken har moderns blick varit aningen frågande, aningen undvikande.

Men det ska sägas att jag varit flyktig när jag nämnt den. Det är lättare att vara rak i litterär text än inför sin mamma, att tala och skriva är olika saker.

Två trappor upp på vinden finns ett annat slags böcker: Margareta Ekströms dagböcker. En dag ska de ges ut.

Jag frågade för några år sedan och hon sa ja.

Johanna Ekström har skrivit om sin mamma förut – i den självbiografiska romanen "Om man håller sig i solen" som handlade om att växa upp som dotter till ett välkänt författarpar.

Pappa upplevde att den handlade allt för mycket om honom och tog illa vid sig, det är fortfarande känsligt.

Upprättelse som författare

"Meningarna" är ingen snaskig bok, även om författaren i texten påstår vissa saker finns här inga avslöjanden, ingen ursinnig uppgörelse.

I boken lutar sig Johanna Ekström mot sin mammas texter, dels boken "Ord till Johanna" (1973) som modern skrev om och till sin dotter.

Det är mitt sätt att ge henne upprättelse som författare, det var viktigt att också göra något gott, eftersom jag eventuellt gör något "ont" när jag skriver den här berättelsen.

Innan var hon inte så inläst på författarskapet, men nu hon är ajour och flera av mammans omkring 30 böcker finns i hennes bokhylla.

En del texter är så jävla bra. Hon är bra på det drastiska, på humor och på det mörka. Hon är rolig – eller var rolig.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons