A-
A+

Liljestrand om Sverige i klimatkatastrofens tid

'Om det uppstår anarki eller inte, som det gör i min roman, det ska bli spännande att se. Men det är konstigt om vi inte har en litteratur som utforskar möjligheterna för hur samhället kommer att påverkas och hur vår gemenskap kommer att belastas av klimatförändringarna', säger Jens Liljestrand om sin nya bok.
"Om det uppstår anarki eller inte, som det gör i min roman, det ska bli spännande att se. Men det är konstigt om vi inte har en litteratur som utforskar möjligheterna för hur samhället kommer att påverkas och hur vår gemenskap kommer att belastas av klimatförändringarna", säger Jens Liljestrand om sin nya bok.
LitteraturTT

När halva Sverige brinner och glaciärerna smälter – hur ska vi då leva våra liv? I en ny roman undersöker Jens Liljestrand vad de dystopiska framtidsutsikterna gör med vår gemenskap och våra drömmar.

Annons

Annons

'Att vi fortsätter leva våra liv som vi hade tänkt oss är både ljus och mörker. Det handlar om den enorma mänskliga förmågan till anpassning, det finns ingen djurart som kan överleva så mycket som människan. Det är ljust för att människan överlever, men mörkt för att människan inte lär sig', säger Jens Liljestrand.
"Att vi fortsätter leva våra liv som vi hade tänkt oss är både ljus och mörker. Det handlar om den enorma mänskliga förmågan till anpassning, det finns ingen djurart som kan överleva så mycket som människan. Det är ljust för att människan överlever, men mörkt för att människan inte lär sig", säger Jens Liljestrand.
'Det kanske kommer bli en bättre värld på grund av det gemensamma hot som vi alla måste ta ansvar för. Det kan jag drömma om. Att mina barn ska få flyga elflygplan. Jag har mörka och ljusa drömmar om framtiden, och det handlar ju om de val vi gör', säger författaren Jens Liljestrand.
"Det kanske kommer bli en bättre värld på grund av det gemensamma hot som vi alla måste ta ansvar för. Det kan jag drömma om. Att mina barn ska få flyga elflygplan. Jag har mörka och ljusa drömmar om framtiden, och det handlar ju om de val vi gör", säger författaren Jens Liljestrand.

I Sverige år 2022 rasar bränder i halva landet. Sommaren är den hetaste någonsin, men samtidigt är det den svalaste som huvudpersonerna i boken "Även om allt tar slut" kommer att få uppleva i resten av sina liv.

Scenariot i Jens Liljestrands nya bok kan te sig drastiskt – handlingen tar sin början när en trebarnsfamilj måste evakueras från lantstället i Dalarna medan lågorna rycker närmare. Städer över hela Sverige hotas, de logistiska problemen med att fly är enorma, och många tvingas stanna långa perioder i läger för klimatflyktingar.

Låter det otroligt? Sådana berättelser börjar redan höras från olika delar av världen, menar Jens Liljestrand.

Inget som händer i romanen känns troligt. Men det är ju också det som är problemet med klimatförändringarna. Om jag skulle skriva en roman om gigantiska översvämningar där hundratals människor dör i Tyskland hade folk tyckt att det vore jättekonstigt. Fast det hände, konstaterar han.

Svår ekvation

År 2017 skulle Jens Liljestrand visa sitt äldsta barn ett korallrev i Kenya, när han plötsligt insåg att revet hade dött. Då väcktes hans vilja att fördjupa sig konstnärligt i klimatförändringarna, som han tidigare har engagerat sig i journalistiskt. Inte sedan romanen "Adonis" kom 2011 hade han skrivit skönlitterärt, men ett stipendium gav honom en vistelse i Ingmar Bergmans hus på Fårö, där han skrev i regissörens arbetsrum.

Människan har alltid föreställt sig undergången och domedagen, resonerar Jens Liljestrand, men hur förändras vi av den smygande känslan av förändring och oro?

Det är mycket svårare att föreställa oss att vi fortsätter, att människan kommer att leva med det här i hundratals år. Hur lever vi i en värld där det inte går att odla mat? Vad händer när vattnet tar slut i de stora städerna i världen? Det är en tidsfråga innan vi ser det fenomenet, menar han.

Fyra människor står i bokens centrum: pr-konsulten Didrik som flyr branden med sin familj, hans älskarinna Melissa och dotter Vilja, samt André, sonen till ett före detta tennisproffs. Deras reaktioner är som fyra olika inställningar till klimatkrisen: chock, förnekelse, sorg och motstånd. Många av dem beter sig själviskt, men Jens Liljestrand förstår också personerna i sin bok:

Den motsättning som finns är att vi har bara en planet men vi har också bara ett liv. Vi vill leva bra liv. Den ekvationen är svår att få ihop.

Annons

Annons

Kärnfamilj i kras

Samhällets sönderfall speglas också av den kärnfamilj som går i kras. Didrik har engagerat sig för klimatet, men under flykten från bränderna i Dalarna regredierar han snabbt från kulturman till grottman, säger Jens Liljestrand och skrattar till.

Man pratar ju ofta raljant kring medelklassångest och klimat. Jag har själv blivit beskylld för att ha medelklassångest och Didrik är medelklassångesten personifierad. Men nu förbyts ångesten i chock, där han på något sätt går över gränsen totalt. Allt handlar om den rent egoistiska överlevnaden: "jag och mitt barn ska klara oss".

Didrik är den person i boken som Jens Liljestrand ytligt sett har mest gemensamt med. Precis som han är författaren nybliven trebarnsfar, och han skrev under korta pauser när han var hemma med sin fyra månader gamla bebis. Skrivandet blev också ett sätt att försöka fånga den tiden av symbiotisk närhet.

På det sättet är det en personlig bok, säger han.

I en av sina krönikor har han samtidigt beklagat sig över pappaledighetens enformiga sidor. Kanaliserades de mer förbjudna känslorna in i Didrik? Det är möjligt, menar Liljestrand, som har vänt och vridit på maskuliniteten i hela författarskapet.

Från början hade jag Didrik som ensam huvudperson men jag blev trött på honom. Har man skrivit 700 sidor om Vilhelm Moberg så har man fått testosteron så det räcker.

Klimatoptimism

Upplevelsen av kris skiftar genom romanen: vissa lever med total panik och andra i förnekelse. För Jens Liljestrand har skrivandet erbjudit en väg ut ur den mest paralyserande klimatångesten. Han har förlikat sig med insikten om "att framtiden kommer att bli dålig för många."

Samtidigt längtar han efter goda nyheter, och kom nyligen ut som "klimatoptimist" i en krönika, i sällskap av klimatalarmisten David Wallace Wells.

Även han talar i termer av att 1,5-gradersmålet är borta, men kanske blir det 2,5 grader, eller 3. Det kommer att innebära jättetuffa levnadsvillkor för människor men mänskligheten kommer inte att dö ut som art av det. Det är att vara optimistisk i dag, att tro att vår civilisation kommer att överleva.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

390kronor

Vår Premiumtjänst fyller ett år – det firar vi med ett kanonerbjudande! Du får ett helår för endast 390 kronor.