A-
A+

När får en polis skjuta?

Reglerna för när poliser har rätt att använda sitt tjänstevapen har länge kritiserats eftersom de uppfattas som gamla och för otydliga. Arkivbild.
Reglerna för när poliser har rätt att använda sitt tjänstevapen har länge kritiserats eftersom de uppfattas som gamla och för otydliga. Arkivbild.
RättsligtTT

Svårtolkat och gammalt. Så beskrivs det regelverk som styr när poliser får använda sitt tjänstevapen.

Här går vi igenom vad som gäller i dag – och varför många anser att det inte fungerar särskilt bra.

Annons

Annons

Snabba beslut baserat på krångliga regler:

En polis beslut om att använda sitt tjänstevapen sker ofta i pressade situationer där det handlar om sekunder. Samtidigt pekas det regelverk som bestämmer när polisen faktiskt har rätt att skjuta ut som krångligt. I olika polisiära rapporter beskrivs reglerna, som är från 1969, som föråldrade, otydliga och svårtolkade och Polismyndigheten har upprepade gånger begärt en förändring.

Vissa brott räknas upp – andra inte:

Ett av de problem med skjutkungörelsen som lyfts fram är att den (i §2) räknar upp ett antal konkreta brott då polisen får använda vapen, om en person som är på sannolika skäl misstänkt ska gripas. Det är exempelvis mord, grov misshandel, våldtäkt, sabotage, högförräderi, spioneri eller grovt narkotikabrott. Vissa av de brott som inkluderas är mycket sällsynta, medan andra brott som polisen ofta hanterar inte nämns.

Kritiker av kungörelsens utformning nämner också att en person som ska gripas misstänkt för mord ju kan vara lugn och ofarlig vid tillfället medan en person som misstänks för exempelvis snatteri, som inte nämns i uppräkningen, kan vara mycket farlig vid ett gripande.

Fler grunder för användning av vapnet:

I kungörelsen (§2) nämns också andra situationer då vapen får användas, som om en person ska hindras från att rymma eller vid omhändertagande av en person som exempelvis på grund av allvarlig psykisk störning kan utgöra en fara.

Vid varje tillfälle måste polisen samtidigt göra en bedömning av om ingripandet är omedelbart nödvändigt och att bruket av skjutvapen är försvarligt.

Det är många olika bedömningsnivåer, som är ganska komplexa, säger Johan Boucht, professor i straffrätt vid universitetet i Oslo, specialiserad på polisens våldsanvändning.

I situationer som inte omfattas av §2 får skjutvapenanvändning ske under förutsättning att Polismyndigheten gett sitt tillstånd till detta, exempelvis om ett yttre befäl godkänt att en underordnad använder sitt vapen.

Väntar och skjuter i nödvärn:

Även rätten för poliser att använda vapen i nödvärn nämns i förordningen. I en överväldigande majoritet av de situationer då poliser skjutit hänvisas till just nödvärn.

Att kungörelsen är så svårtydd gör, enligt polisen och experter på området, att poliser kan tveka att skjuta när de har det som kallas "laga befogenhet", alltså i de situationer som ovan nämnts. I stället väntar man och skjuter i nödvärn. Då har läget ofta eskalerat och risken för allvarligare följder har ökat.

Om man ska generalisera kan man säga att det vid laga befogenhet är polisen som har kontroll och initiativet över maktanvändningen, medan det vid nödvärn är förlust av kontroll och i någon mening kaos. Och då är riskerna för omfattande skador klart större, säger Johan Boucht.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Prova Premium i en månad för endast en krona.