Ola Larsmo: "Folk har glömt lite för mycket"

'När jag var ung författare försökte jag skriva absolut samtidsskildring, men ganska snart hamnade jag i 'varför står den här här, hur kunde det bli så här?'', säger Ola Larsmo apropå sina historiska romaner.
"När jag var ung författare försökte jag skriva absolut samtidsskildring, men ganska snart hamnade jag i 'varför står den här här, hur kunde det bli så här?'", säger Ola Larsmo apropå sina historiska romaner.
LitteraturTT

Livet är ett helvete i Ola Larsmos nya roman "Översten" som bygger på ett verkligt och häpnadsväckande emigrantöde. Likt en armodets Forrest Gump överlever Knut Oscar Broady historiska vidrigheter och slåss för slavarnas frihet i USA.

Annons

Annons

 I dag ligger Ola Larsmos förlag, Kaunitz-Olsson, nära torget Brända tomten i Gamla Stan där Larsmos huvudperson, Knut Oscar Brundin, levde en del av sin fattiga och miserabla barndom.
I dag ligger Ola Larsmos förlag, Kaunitz-Olsson, nära torget Brända tomten i Gamla Stan där Larsmos huvudperson, Knut Oscar Brundin, levde en del av sin fattiga och miserabla barndom.
För att kunna skriva 'Översten' har Ola Larsmo läst in sig på historisk forskning, efterlämnade dagböcker och andra dokment. Till hjälp har han haft bland andra Donald Broady, professor emeritus i Uppsala och ättling till Knut Oscar Broady.
För att kunna skriva "Översten" har Ola Larsmo läst in sig på historisk forskning, efterlämnade dagböcker och andra dokment. Till hjälp har han haft bland andra Donald Broady, professor emeritus i Uppsala och ättling till Knut Oscar Broady.

Den som läst "Swede Hollow", Ola Larsmos roman om fattiga svenska emigranter i en slummig och illaluktande dalgång i St Paul, Minnesota, känner igen sig. Knut Oscar Brundin föds i Uppsala som son till en "pissegubbe", en salpetersjudare som kokar urinindränkt jord och ruttna djurkadaver för att framställa salpeter till kronans kruttillverkning. Arbetsförhållandena är vidriga och stanken lika illa – den går aldrig ur.

Det finns en författare som jag känner till som skrivit om det tidigare, och det är Per Anders Fogelström – förstås. Han skriver om motsvarande inrättning i Stockholm, och vet du var den låg?, frågor Ola Larsmo retoriskt.
Precis där DN-skrapan ligger i dag, säger han och pekar på ännu en bortglömd verklighet.

På de fattigas sida

Liksom Fogelström står Ola Larsmo orubbligt på de fattigas sida när han, efter ett grundligt historiskt detektivarbete, trollar fram de lager som ligger under vår egen välputsade samtid. Experimentet den här gången var att, både i Sverige och på det amerikanska inbördeskrigets slagfält, gå så nära det bara gick ett liv fjärran från Larsmos eget. Dagens tjusiga och åtråvärda adresser i Uppsala, Stockholm och New York är fyllda av misär under Knut Oscar Brundins våldsamma och fattiga barn- och ungdomstid. Syskonen dör ett efter ett.

Här finns knappt någon skönhet alls?

Eller så gör det det, protesterar Ola Larsmo och associerar till sommarens omläsning av en personlig favorit: amerikanska Marilynne Robinson.
Även när hon skriver om ganska vidriga förhållanden uppstår det alltid meningsfulla ögonblick. Även om du inte kan ägna dig så mycket åt skönhet när du har det väldigt svårt uppstår de här ögonblicken ändå som är väldigt meningsbärande.

TT: Men tröttnar du aldrig på att gå in i det värsta?

Nej, varför skulle jag göra det? Det Sverige som den här romanen börjar i är inte samma land som vi bor i i dag, jag kan ibland tycka att folk har glömt lite för mycket var vi kommer ifrån. Det är inte så att vi har fått välstånd och demokrati gratis, det är en kamp, och den här mannen står mitt i denna kamp.
Att tro att vi har det bra för att vi är duktiga och borstar tänderna på morgonen, det är ett slags livslögn.

Annons

Annons

Känd i baptistkyrkan

Ola Larsmo växte upp i baptistkyrkan. Där lade han märke till Knut Oscar Broady som rektor för den första frikyrkliga teologiska högskolan i Sverige dit Broady senare i livet skulle återvända. Men ju djupare Larsmo gick i sina efterforskningar desto mer kom Knut Oscar att framstå som en svensk Forrest Gump – minus komiken – som hamnade i den ena avgörande historiska omständigheten efter den andra. Bara hans överfart till USA är väldokumenterad som emigrantepokens allra värsta.

Helvetet fortsätter i den slum som den djupt deprimerade Knut Oscar möter i New York, dit han kommer som 22-årig änkling med ett spädbarn, en flicka, på armen som snart dör även hon. En baptistförsamling i New York blir hans räddning och där väcks hans starka engagemang för de svartas frihet, en övertygelse som senare får honom att bli befäl för en legion på nordstatssidan i det amerikanska inbördeskriget.

För de frireligiösa handlade kriget om slaveriet och det är inte riktigt känt hur progressiv den amerikanska kyrkan var på den här tiden, säger Larsmo som i människor som Knut Oscar Broady också ser en förklaring också till det starka engagemang mot främlingsfientlighet och rasism som han mötte i baptistkyrkan under sin uppväxt i Västervik.

Besökt slagfälten

Men i "Översten" blir han också för första gången krigsskildrare. Ola Larsmo ägnar den sista tredjedelen, cirka 200 sidor, av sin omfångsrika roman åt eländet på slagfälten. Han har dykt djupt i den amerikanska krigsforskningen och även besökt de fält där slagen stod. Att skildra krig är en litterär utmaning, tillstår Larsmo som inte vill beskriva sig som en "möp", militärt överintresserad person.

TT: Men har du någon gång vandrat på slagfälten i Normandie?

Det har jag i och för sig gjort, men det har inte varit min ingång här. Vad är det för samhälle som vuxit fram ur detta? Det är mer intressant än kalibern på kanonerna, säger han och framhåller att det inte handlar om "vilket krig som helst" utan om ett djupt dike i det amerikanska samhället som ligger vidöppet även nu.
Black lives matter-rörelsen aktualiserar ju precis den här tiden och de här frågorna. Det är här som väldigt mycket går fel och som vi måste reda ut i dag.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons