Perssons sköna silverskräll: "Väntat länge"

Den rutinerade simmaren, som tränar under Karl-Johan Gårdström i norska Bergen, har simmat både OS- och VM-final förut.

Då har han blivit åtta och sist, som i Tokyo förra året.

Nu tog han sig ända upp på prispallen i Duna Arena i Budapest.

Lyckoarenan där han i fjol tog sin första långbanemedalj, ett EM-brons.

Firar med familjen

Silvret är Sveriges första medalj i ett långbane-VM sedan Stefan Nystrands brons på 50 meter fritt 2007.

På läktaren satt familjen med föräldrarna Mia och Janne. Nu väntar firande.

Jag ska försöka träffa dem i kväll. Jag har simmat klart nu, så det är semester, säger han med ett skratt.

Erik Persson delade silvret med japanen Yu Hanaguruma och båda fick tiden 2.08,38 – årsbästa för svensken med 46 hundradelar.

Australiske världsrekordhållaren Zac Stubblety-Cook tog guldet överlägset och var 1,31 sekunder före på 2.07,07.

Jag försökte ta med mig simningen från semifinalen och sedan trycka till lite extra på tredje 50:an, för jag tappade lite där i semin. Sedan bara flyga hem sista längden, säger Erik Persson.

"Hade ingen aning"

Det tog ett tag innan han förstod att han tagit medalj.

När jag såg lampan på startpallen. Jag hade ingen aning på fältet, jag såg att det var tajt, säger han.

Erik Persson har slitit på länge och har väntat på genombrottet. De två andra medaljörerna är 23 (Stubblety-Cook) respektive 22 år gamla.

Jag har hållit en ganska jämn nivå i många år, så det som har saknats är väl att få till det när det gäller. Det känns väldigt skönt. Åldern spelar inte så jättestor roll, säger Persson.

Framgången betyder mycket för framtiden.

Det är en boost att fortsätta. Så jag är ännu mer motiverad att satsa mot nästa OS vilket har varit planen.