A-
A+

Såg vattnet stiga – ringde för att ta farväl

Katja Behrens i sitt hus i Ahrweiler, som blev förstört i översvämningen i juli.
Katja Behrens i sitt hus i Ahrweiler, som blev förstört i översvämningen i juli.
TysklandAhrweiler, TT:s utsända

När vattenmassorna forsade fram genom tyska Ahrdalen i somras satt Katja Behrens på ett hustak och var övertygad om att hon inte skulle överleva natten.

Jag ringde för att ta farväl av mina barn, säger hon om skräcken under sommarens störtflod, som dödade över 130 människor.

Annons

Annons

Katja Behrens i sitt hus, som förstördes under sommarens översvämning.
Katja Behrens i sitt hus, som förstördes under sommarens översvämning.
Katja Behrens framför sitt hus i Ahrweiler, som förstördes i översvämningen i juli.
Katja Behrens framför sitt hus i Ahrweiler, som förstördes i översvämningen i juli.
Trappan i Katja Behrens hus har blivit besiktigad och får stå kvar. Resten av bottenvåningen är helt utblåst.
Trappan i Katja Behrens hus har blivit besiktigad och får stå kvar. Resten av bottenvåningen är helt utblåst.
Katja Behrens kan inte flytta in i sitt hus på minst ett halvår. Tills vidare har hon hyrt en lägenhet till sig själv och barnen.
Katja Behrens kan inte flytta in i sitt hus på minst ett halvår. Tills vidare har hon hyrt en lägenhet till sig själv och barnen.

En linje av smuts på trätrappan i hallen vittnar om hur högt vattnet steg hemma hos Katja Behrens i tyska Ahrweiler den där natten i somras, då hon för en kort stund trodde att hon skulle dö.

Av husets nedervåning återstår inte mycket mer än ett skal: blottade tegelväggar, bjälkar, betong. Och överallt avfuktare.

Packade sandsäckar

Kvällen den 14 juli ringde hennes syster vid niotiden och bad henne komma genast.

"Vi packar sandsäckar", sade hon. "Va", sade jag. Sedan kom brandkåren och sade att vi inte behövde oroa oss, det skulle bara komma in lite vatten i trädgården, men inte i huset, säger hon.

Efter att ha flyttat sin bil åkte hon tillsammans med sin syster till föräldrarnas trähus nere vid floden Ahr, dit de kom fram vid halv elva-tiden.

Då vadade vi i vatten upp till låren, det gick inte att gå in genom ytterdörren, så vi fick klättra upp på en soptunna och in genom ett litet köksfönster, säger hon.

Annons

Annons

Klättrade upp på taket

En stund senare stod vattnet nästan upp till taket på bottenvåningen. Katja, hennes syster och föräldrar tog med sig husets hund och klättrade upp på taket. Där blev de sittande i tre timmar.

Gudskelov var barnen hos min exman som bor här längre upp på gatan, där de inte drabbades så hårt. Men om jag hade haft barnen där på taket mitt i natten... Det hade varit hemskt.

Vid ett ögonblick var hon övertygad om att det här var slutet.

Så jag ringde för att ta farväl av mina barn, jag trodde inte att vi skulle överleva. Jag var säker på att vi inte skulle klara det. Vi pratade en stund, jag och min exman, för barnen låg och sov. Och så tänkte jag: Nej, så fan heller! Det här kan inte vara slutet, vi ska klara oss ur det här levande.

Evakuerade med grävskopa

Några timmar senare hade vattnet sjunkit undan och de kunde klättra tillbaka in i huset. På torsdagseftermiddagen kom en grävmaskin och evakuerade dem.

Minnet av skräcken lever, men i dag är Katja tacksam för att hon är vid liv, trots att både hennes hus, bil och trädgård förstörts.

Det är det viktigaste. Mina föräldrar har förlorat sitt hus. Min syster kan inte flytta hem på säkert nio månader, jag på minst ett halvår. Men vi lever, och vi har varandra. Det är det allra viktigaste. Alla klarade sig inte lika bra, säger hon.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

390kronor

Vår Premiumtjänst fyller ett år – det firar vi med ett kanonerbjudande! Du får ett helår för endast 390 kronor.