A-
A+

Samer om repatriering: "Sverige ligger efter"

2019 återbördades kvarlevor från samer till kyrkoplatsen på Gammplatsen i Lycksele där de grävts upp för 70 år sedan. Arkivbild.
2019 återbördades kvarlevor från samer till kyrkoplatsen på Gammplatsen i Lycksele där de grävts upp för 70 år sedan. Arkivbild.
KonstTT

Sverige ligger än så länge bara i startgroparna för att återbörda samiska föremål – medan resten av Norden har kommit längre. Ájtte – svenskt fjäll- och samemuseum – hoppas på ett statligt uppdrag för att förvalta kulturarvet.

Annons

Annons

Elisabeth Pirak Kuoljok, museichef på Ájtte museum. Pressbild.
Elisabeth Pirak Kuoljok, museichef på Ájtte museum. Pressbild.

Repatriering av kulturföremål från ursprungsbefolkningar och koloniserade länder är en fråga som har fått allt mer uppmärksamhet de senaste åren. Flera europeiska museer har tagit avgörande beslut under 2022.

Nu rör det på sig också för samerna i Sverige.

Det är egentligen bara det senaste året. I Norge och Finland har man redan genomfört de här processerna så i Sverige ligger man lite efter, säger Elisabeth Pirak Kuoljok, museichef på Ájtte – svenskt fjäll- och samemuseum.

I februari nästa år ska museet få äganderätten överförd för omkring 500 föremål av Världskulturmuseerna. Samtal om de föremålen hade pågått under en längre tid men museilagen öppnade en möjlighet för Ájtte att göra en begäran.

Vi är bra på våra föremål och det är viktigt att vi erkänns som ett folk. Ájtte jobbar för att ingå i centralmuseerna och bli ett nationellt museum. Då är det också viktigt att man har någon sorts samling, säger museichef Elisabeth Pirak Kuoljok.

Finland och Norge före

Återbördandet av samiska föremål ses av många samer som en viktig del i en avkolonialisering – och Ájtte och Sametinget i Sverige beslutade år 2000 att tillsammans arbeta för återförande av samiska samlingar. Enligt Elisabeth Pirak Kuoljok har det inte alltid gått schysst till när föremålen förts bort.

Nu har kyrkan varit ute och bett om ursäkt och det har handlat mycket om uppgrävda kvarlevor. Det här har också varit en känslomässig process bland oss samer, vi är uppvuxna med rasbiologer som vandrat runt här, och tvångsförflyttningar. Så det har funnits många samlare som har tagit med sig saker härifrån. Vi behöver få tillbaka de här sakerna, säger hon.

I flera nordiska länder är processen i full gång. Finlands samiska Siida-museum har nu landets största samiska samling, med cirka 7 000 föremål. Nationalmuseum i Helsingfors har också återfört 2 100 samiska tillhörigheter dit, och en ny permanent utställning öppnade i somras efter att man byggt ut museet för att få plats.

I Norge har man också återfört föremål till olika delar. De har åtta samiska museer i landet, säger Elisabeth Pirak Kuoljok.

Ájtte har gjort besök på svenska museer för att inventera vad som finns och samarbetar med andra nordiska och europeiska museer. Men det måste museet söka extern finansiering för.

Den största samlingen finns på Nordiska museet och de har börjat titta på sin samiska samling och det kan utmynna i en process där man återför. Men det är långt ifrån klart.

Annons

Annons

Vill få statligt uppdrag

Att det nu börjar hända saker även i Sverige har flera orsaker: generellt tar museer allt större hänsyn till urfolks rätt. Den nya museilagen som infördes 2017 har också spelat in. Den är den första samlande lagen för museiområdet i Sverige

Vi har också funderat på om Amanda Lind var en person som rörde i de här frågorna, säger Elisabeth Pirak Kuoljok.

Regeringen har nu gett Riksantikvarieämbetet i uppdrag att analysera förutsättningarna för identifiering och återbördande av samiska föremål. Ájtte hoppas på ett statligt uppdrag för att förvalta det kulturarvet.

Vi uppvaktar kulturdepartementet om att få en central roll och vi önskar ett ökat anslag. Det är en diskussion som kommer att fortsätta under nästa år med den nya kulturministern.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Prova Premium i en månad för endast en krona.