A-
A+

Svar på supernovans gåta efter 840 år

Här är supernovaresterna av en stjärna som exploderade i granngalaxen Stora magellanska molnet för omkring 3 000 år sedan. Bilden är tagen av rymdteleskopet Hubble. Arkivbild.
Här är supernovaresterna av en stjärna som exploderade i granngalaxen Stora magellanska molnet för omkring 3 000 år sedan. Bilden är tagen av rymdteleskopet Hubble. Arkivbild.
RymdenTT

På 1100-talet skrev kinesiska och japanska astronomer om en "gäststjärna" på himlen.

Först nu har dagens astronomer hittat vad som bedöms vara de lysande lämningarna av en supernova som länge gäckat vetenskapen.

Annons

Annons

Illustrerad karta av var på stjärnhimlen SN1181 befinner sig. Orange linjer visar kinesiska stjärnbilder och de gröna visar västerländska, som Cassiopeia i nederkant.
Illustrerad karta av var på stjärnhimlen SN1181 befinner sig. Orange linjer visar kinesiska stjärnbilder och de gröna visar västerländska, som Cassiopeia i nederkant.
Krabbnebulosan, som är resultatet av en supernova som astronomer på jorden såg år 1054. Arkivbild.
Krabbnebulosan, som är resultatet av en supernova som astronomer på jorden såg år 1054. Arkivbild.

Sensommaren 1181 siktades supernovan av astronomer i Kina och Japan, som skrev att den lyste lika starkt på himlavalvet som Saturnus och sedan försvann efter 185 dagar.

Under de 840 år som gått har astronomer försökt ta reda på vad deras tidiga kollegor faktiskt såg, eftersom en supernova lämnar spektakulära, svällande, kosmiska kvarlevor efter sig.

En internationell forskargrupp säger sig ha funnit spåren efter denna mystiska stjärnsmäll: en nebulosa, ett oerhört moln av rymdstoft och gaser, i vår galax som stämmer in på parametrarna.

Nebulosan som fått namnet Pa 30 omger en särskilt hett brinnande stjärna som givits namnet Parkers stjärna, enligt studien som publiceras i tidskriften The Astrophysical Journal Letters.

Ljusstark zombie

Stjärnan och nebulosan har tidigare misstänkts vara resultatet av en sällsynt typ av supernova där planeten inte har tillintetgjorts helt utan blivit kvar som en så kallad "zombiestjärna". Det skulle förklara att ljuset på himlen år 1181 var svagt och bestod länge, relativt till andra supernovor.

"Det är den enda företeelsen av sitt slag där vi har möjlighet att studera både den nebulosa som lämnats kvar och den sammanslagna stjärnan, och dessutom ha en beskrivning av själva explosionen", säger Albert Ziljstra, professor i astrofysik vid universitetet i brittiska Manchester och en av studiens upphovspersoner, i ett pressmeddelande.

Nebulosan expanderar med en hastighet av 1 100 kilometer i sekunden, en hastighet som skulle ta en människa från jorden till månen på fem minuter. Enligt astronomernas beräkningar innebär hastigheten och stoftmolnets storlek att smällen som orsakade expansionen skedde för närmare 1 000 år sedan.

Anteckningar från 1181 placerar också stjärnan mellan två kinesiska stjärnbilder, i närheten av den västerländska stjärnbilden Cassiopeia, vilket innebär att både tid och plats stämmer hyfsat överens.

Annons

Annons

Brahe hittade en

Under det senaste millenniet har supernovor i Vintergatan observerats direkt och förts till protokollet totalt fem gånger: åren 1006, 1054, 1181, 1572 och 1604. Om astronomernas senaste giv stämmer så har alla fem nu fått sin förklaring och kunnat kopplas till sina lysande lämningar.

Det var den skånske (och då danske) vetenskapsmannen Tycho Brahe som upptäckte supernovan som syntes år 1572 från sitt observatorium på Ven. Den senaste, 1604, fick den tyske astronomen Johannes Kepler syn på.

Supernovan som sågs år 1054 gav upphov till den så kallade krabbnebulosan, som är ett av de mest väldokumenterade och studerade objekten på stjärnhimlen.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

390kronor

Vår Premiumtjänst fyller ett år – det firar vi med ett kanonerbjudande! Du får ett helår för endast 390 kronor.