A-
A+

TV-recension: Lovar mycket – och infriar det

James Nesbitt spelar huvudrollen i miniserien 'Bloodlands'. Pressbild.
James Nesbitt spelar huvudrollen i miniserien "Bloodlands". Pressbild.
Tv-recensionTT

En kvalitetsstämpel, en "what-the-fuck"-vändning och en rappt berättade story som har förgreningar till "The Troubles" i Nordirland. Tv-serien "Bloodlands" lovar mycket – och infriar det mesta.

Annons

Annons

Annons

Annons

Charlene McKenna i 'Bloodlands' som utspelas i Nordirland. Pressbild.
Charlene McKenna i "Bloodlands" som utspelas i Nordirland. Pressbild.

Att Jed Mercurio är involverad i en tv-serie är en kvalitetsstämpel. Han låg bakom ”Bodyguard” och han är show runner på ”Line of duty” (vars sjätte säsong visas i England just nu, kommer till SVT senare i år). Så det faktum att han är exekutiv producent för den här fyra avsnitt långa miniserien gör att man hajar till lite extra – och gör dessutom att man som tittare har högre krav.

”Bloodlands” utspelas i Belfast (där för övrigt även ”Line of duty” spelas in, även om det där ska föreställa en inte namngiven engelsk stad). En bil hittas i vattnet i hamnen. Den är tom, dess förare, den mäktige Pat Keenan, är försvunnen, troligen kidnappad. Utredaren Tom Brannick ser eventuella kopplingar till ett gammalt fall, under ”The Troubles”, alltså de blodiga striderna mellan protestantiska och katolska milisgrupper.

En mystisk lönnmördare, som kallades Goliat, ansågs ligga bakom flera fortfarande olösta mord, bland annat på Brannicks hustru. Är det Goliat som är tillbaka? När Brannick vill gräva i fallet motarbetas han av polisledningen – man vill inte riskera att störa den bräckliga freden i Nordirland.

Och där går det inte att berätta mer. Det kommer nämligen i avsnitt två en vändning som är ett så kallat WTF-ögonblick, som får dig att ifrågasätta det du sett tidigare och för in storyn på ett helt nytt spår. Någonting som känns väldigt mycket Jed Mercurio.

Även om han här "bara" är exekutiv producent, vilar Mercurios ande över ”Bloodlands”. Det är spännande, det är rappt berättat (regissören Pete Travis har tidigare bland annat gjort den utmärkta ”Utan rädsla”), storyn är fast förankrad i miljön och i det nordirländska samhället och det är, inte oväntat, mycket välspelat. James Nesbitt, som spelar Brannick, liknar en 50-årig Clint Eastwood med sitt smala, sargade stenstodsansikte där känslorna döljs bakom en mask av bitterhet.

Även om detta är en avslutad miniserie, kan det finnas en öppning för en fortsättning, vilket vore intressant. Och om du vill veta mer om ”The Troubles”, rekommenderas boken ”Säg inget” av Patrick Radden Keefe. En oerhört spännande och väldokumenterad skildring av denna konflikt som dödade hundratals människor och som fortfarande lätt kan blossa upp igen.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Prova på vårt medlemskap för endast 19 kr