Tv-recension: Påskhareskräckis utan rys

Lars Brygmanns skådespeleri är en behållning med den danska tv-serien 'Equinox'. Pressbild.
Lars Brygmanns skådespeleri är en behållning med den danska tv-serien "Equinox". Pressbild.
Tv-recensionTT

Påskharen som skräckfigur, som the bad guy (eller bad creature) i en skräckhistoria? Tja, varför inte. Det beror självfallet på sådana små detaljer som manus, regi och skådespeleri. När gäller det sistnämnda har "Equinox" prickat rätt.

Annons

Annons

Annons

Annons

En mystisk kult triggar händelserna i Netflixserien 'Equinox'. Pressbild.
En mystisk kult triggar händelserna i Netflixserien "Equinox". Pressbild.
I danska 'Equinox' försvinner en grupp studenter spårlöst på själva studentdagen. Pressbild.
I danska "Equinox" försvinner en grupp studenter spårlöst på själva studentdagen. Pressbild.

I den danska originalserien från Netfix samsas ärrade veteraner som Lars Brygmann med nykomlingar som Karoline Hamm. De gör vad de kan med ett manus som har mängder med logiska luckor och en regi som aldrig lyckas framkalla någon spänning eller skrämsel.

Premissen är att 21 studenter 1999 spårlöst försvinner under sin tur på ett lastbilsflak på studentdagen. En av dem som försvinner är Ida (Karoline Hamm). Nu är det 2020 och Idas då tioåriga syster Astrid (Danica Curcic) är vuxen. Hennes föräldrar är skilda, delvis beroende på det som hände Ida.

Astrid är radiojournalist och vill nu försöka ta reda på vad som hände med systern. Hon börjar gå bakåt i tiden, intervjuar de tre studenter, alla vänner till Ida, som inte försvann den där gången men som under åren envist har hävdat att de ingenting vet. Och hon talar också med en rad personer som kan veta något.

I tillbakablickar berättas om hur Ida och hennes tre vänner en sen kväll, triggade av innehållet i en mystisk bok, tar sig till en dimhöljd ö, där de kommer i kontakt med en mystisk sekt. Inte minst Ida blir där indragen i händelser som kommer att förändra livet för många människor – och det är här en man utklädd till påskharen, hittills bara anad i mardrömmar, träder fram.

Jag antar att det var meningen att ”Equinox” skulle bli en ruggig rysare, med sektinslaget som en sorts dansk variant av ”The wicker Man” (”Dödlig skörd”). Det lyckas den inte alls med. De rysansvärda scenerna är mycket få, och i stället sitter jag och retar mig på logiska luckor, på att personer bär sig åt på ett ologiskt sätt och att det uppenbarligen går att nästan på sekunden med flyg och taxi ta sig ut på landsbygden i Rumänien.

Det blir ändå betyg två. Det går till skådespeleriet, främst till Brygmann och Hamm.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons