A-
A+

Tv-recension: Rörig och smörig pusseldeckare

Alfred Svensson och Dan Ekborg är småklantiga poliser i 'Folk med ångest'. Pressbild.
Alfred Svensson och Dan Ekborg är småklantiga poliser i "Folk med ångest". Pressbild.
Tv-recensionTT

Den snälla Fredrik Backman-deckaren "Folk med ångest" bjuder på en rejäl dos med känslomys, men utan tillräckligt mycket spänning och humor blir det ganska smörigt.

Annons

Annons

Carla Sehn och Lottie Ejebrant i 'Folk med ångest'. Pressbild.
Carla Sehn och Lottie Ejebrant i "Folk med ångest". Pressbild.

"Schmaltz" är ett slags gåsflott som förekommer i den östeuropeiska judiska mattraditionen. I överförd bemärkelse är det också jiddisch-slang för stora mått av sentimentalitet och översvallande känslor i musik, film eller annan konst.

Den närmaste motsvarigheten i traditionell svensk matlagning är kanske skirat smör. Och den här nya Netflix-satsningen serveras med en rejäl kanna högkoncentrerat smält känslomys. "Folk med ångest" dryper av typisk svensk schmaltzighet. Inget fel med det, men det hade nog behövts lite annat också för balansens skull.

Det är inte som att det saknas förutsättningar. Serien bygger alltså på Fredrik Backmans bästsäljare med samma namn från häromåret. I rollistan finns massor av duktiga skådisar, i registolen sitter Felix Herngren, och upplägget är rätt kul.

På ett torg i en svensk småstad kliver en beväpnad bankrånare in på det lokala bankkontoret. Problemet är att banken är kontantfri och efter ett amatörmässigt rånförsök flyr den maskerade figuren in i en bostadsrätt där det pågår en visning och tar spekulanterna som gisslan. Poliskollegorna Jim och Jack, som råkar vara far och son, rycker ut för att klara upp situationen, men klantar mest till det. När dammet har lagt sig är rånaren försvunnen. Sedan följer en slutna rummet-deckare där historien rullas upp i tillbakablickar. Alla inblandade har sina egna själsvåndor och dolda motiv.

Tempot är högt, men själva deckarmysteriet blir inte rafflande för det, snarare ganska rörigt. Historien hade nog också tjänat på att behålla lite mer av Backmans skämtlynne i tv-manuset. Rollfigurerna hinner heller inte få tillräckligt mycket djup för att man ska bry sig om deras översvallande sorg och glädje. Det är lite som som att komma in mitt i ett tårdrypande sommarprat utan att fatta vem som pratar.

Men visst finns det ljusglimtar. Lottie Ejebrant (Majsan i "Sällskapsresan") ser man alldeles för sällan och här är hon riktigt kul som kufisk dam med sorgligt förflutet. Leif Andrée har charm och värme nog att göra en riktigt medryckande gubbe. Det är också svårt att slita sig innan man fått upplösningen, även om den är är lite otillfredsställande när den väl kommer.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

1kr_kampanj_bottombar

Prova Premium i en månad för endast en krona.