Ana Martinez: Viva Messi!

Det blev först i Sverige som jag fick stora känslor för fotbollen när jag träffade en man som älskade Messi mer än vad han älskade mig och jag var tvungen att få koll på min rival. Inte en match missades på teven, massor med chips, öl och fotbollspassion ”a troix”. Dessutom alla resor till Camp Nou i Barcelona.

Fast när jag tänker på det hela är jag också född i landet där den store författaren Borges vågade säga att fotbollen var meningslös; “22 vuxna karlar som springer efter en boll som idioter!”. Vad skulle det vara bra för, menade Borges. Borges hade fel.

2022 blev Argentina världsmästare och Messi kunde lika gärna börja stava sitt namn; Messias. Kunde en enda man boosta en nations dåliga kollektiva självkänsla? Högsta inflationen någonsin, korruption och en förtvivlad generation äldre vars pensioner inte räcker till. “Utan släktingar utomlands som skickar pengar har vi inte ens råd med tandkräm”, det säger min kusin Marita 67 år och mormor, via zoom från balkongen i Buenos Aires. Argentina, det rika landet som skickade kött och spannmål till ett härjat Europa efter andra världskriget! Hur kunde det gå så illa?

När jag hör vrålet “Ganamos!” Vi vann, Vi vann!, från olika balkonger så tänker jag skeptiskt: Vad är det dem har vunnit?

Kommer ”kusinkorrespondenterna” Marita och min syster Marcela få en bättre privatekonomi för att Messi gör mål och fyra miljoner invånare tar sig fram till den stora obelisken mitt i stan och dansar med ohejdad glädje? Det är då det går upp för mig att fotboll är mycket mer än fotboll. Just då plingar en whatsapp i min telefon. Kusinen Marita skriver; ” Allt är så vackert! Det här landet som faller sönder i bitar… ingen tar ifrån oss denna dag av glädje, sånger och samförstånd bland folket. Balsam för själen!”. Min syster Marcela 65, nypensionerad bibliotekarie, skriker genom zoom; ”Idag är vi alla blåvita som vår flagga … idag finns ingen “Grieta” (klyfta) i befolkningen”.

På senare år har det konstaterats att det finns en avgrundsliknande klyfta, inte enbart klyftan mellan fattiga och rika utan en ideologisk avgrundsklyfta för och emot den nuvarande demokratiskt valda regeringen, kallad ”kirchenistrar”, en vänsterfraktion inom Peronismen. “La Grieta”, klyftan, slog sönder allt samförstånd bland vänner och inom familjer. Det säger sig självt, om halva landet grälar med andra halvan hur skall då problemenen lösas, korruptionen bekämpas och en nation med välstånd för alla byggas upp igen?

Fotbollslandslaget (La seleccion) med fenomenet Messi i ledningen lyckades med detta.

Nu säger argentinarna, “Vi borde alla vara förenade, arbeta tillsammans som la seleccion gjorde. De reste sig från förlust till triumf och det skall vi också göra. Viva Messi!

Mer intressent än de fyra miljoner som festade vid obelisken och som har slagit världen med häpnad är perspektivet från balkongerna i städerna runt om i Argentina.

På balkongen fanns mormor, morfar, farmor och farfar. Många med en baby i famnen så att mamma och pappa och de äldre syskonen kunde ge sig i väg till stadens centrum. I Buenos Aires till obelisken. Det är otroligt att inga våldsamma krockar har skett under firandet. Fast en av mina ”kusinkorrespondenter” är mycket missnöjd med att vandaler har klottrat på den ikoniska obelisken.

Jag föredrar att minnas min syster Marcela från hennes balkong som högröstat uttrycker sin glädje; “Vi är alla blåvita som flaggan inget mer bråk, ingen mer “La Grieta”, alla omfamnar alla och vi bygger upp ett bättre land tack vare Messi och landslaget!”

Borges hade fel. Fotboll är mycket mer än några män som sparkar boll.