Bengt Palmers: "Därför hade jag lätt kunnat bli en dryg jävel"

– Den blev en hit i stora delar av världen också och är nu på väg att passera 350 miljoner streams på Spotify, säger Bengt Palmers som är en av rösterna i låtens så kallade “gorilla-kör”.

Året är 1965. En kille i parallellklassen på läroverket Södra Latin tipsar unge Bengt Palmers om en vissångartävling på Norra Real. Bengt har skrivit låtar sedan han var 12, så han går dit, river av en låt och vinner. 

– Sedan var det inget mer med det, jag skulle in på Kungliga Tekniska högskolan och bli elektroingenjör. 

Men ödet ville annorlunda. Han blev springpojke på inspelningarna av “Jag är nyfiken gul” och “Jag är nyfiken blå”. Sedan ringde producenten för vissångartävlingen och erbjöd 18-årige Bengt Palmers jobb på ungdomsavdelningen på Sveriges Radio. 

– I några av programmen spelade Robban Broberg nya låtar, men han ville börja turnera och ville inte vara låst av att komma till radiohuset varje vecka. Så jag fick frågan om jag ville ha hans jobb. 

Bengt Palmers började skriva låtar åt Sveriges Radio men fick väldigt snabbt även andra arbetsuppgifter. Till exempel intervjuade han popgrupper som Bee Gees. Det var innan han blev producent för dåtidens hetaste radioprogram “Midnight hour” med flipp eller flopp som sändes på lördagskvällarna. 

– Det var väldigt prestigefullt. 

Men det stannade inte där. Bengt blev kontaktad av Åke Gerhard, som han beskriver som den tidens Lasse Holm, som hade skrivit många vinnande bidrag till Melodifestivalen. Han hade startat skivbolaget Olga och skrivit kontrakt med Hep Stars. Nu behövde han friskt blod och då tänkte han på Bengt som började där vårvintern 1969. Han var ännu inte 21 år fyllda.

– Då hade jag som producent och arrangör samtidigt ettan och tvåan på “Tio-i-topp”, berättar Bengt som 1971 fick erbjudande om att börja på skivbolaget EMI. 

Det är inte dåligt att ha gjort allt det som så ung…

– (Skratt) Det som var bra med det var att jag inte förstod det. Jag hade lätt kunnat bli en dryg jävel, men så tänkte jag aldrig. Jag tänkte: Jaha, nu har jag en en etta och en tvåa på “Tio-i-topp”. Hur ska jag slå det?

Ja, varför inte med “Hooked on a feeling” som han hittat i England åt Björn Skifs och Blåblues.

– En av de enklaste inspelningarna jag gjort. Killarna hade spelat den ute på ett antal ställen, så det var “bara” att spela in. Den blev etta på “Tio-i-topp” och här kunde det ha slutat. Att på 1970-talet få en svensk singel utgiven utanför Sverige, Norge, Finland eller Danmark var otänkbart. Men jag tänkte att låten verkligen borde funka i ett engelskspråkigt land, framför allt i USA.

Det är en lång story, men kort sagt blev det ingen lätt match. Bengt Palmers blev både nedslagen, ledsen och förbannad under resans gång. Men som bekant gavs låten ut och blev den första svenska inspelningen i topp på singellistan i USA. 

Varför tror du att låten blev så populär?

– Det finns flera anledningar. I ett radioflöde sticker den ut, den börjar på ett sätt som ingen annan låt gör, med den här gorilla-kören. Det är en väldigt melodiös och bra låt. För det tredje har den en väldig tydlig hook i “Aaaaaah – I’m hooked on a … “. Och för det fjärde, ej att förglömma, så är Björns röst fantastiskt bra ihop med den låten. 

Bengt Palmers CV är långt och allt går inte att nämna här. Men han ligger till exempel också bakom musiken till Lasse Åbergs tre första Sällskapsresan-filmer, har skrivit manus till Göta Kanal 2 (som sågs av 850 000 biobesökare), har gett ut tre böcker och håller nu på med sin fjärde som är en skröna. Tänk “Forrest Gump” eller “Hundraåringen som …”. Alltså lite för mycket för att kunna vara sannolikt eller trovärdigt. Han har också börjat skriva krönikor för News55. Den första handlade om träning. Bengt Palmers tränar sex dagar i veckan, i vanliga fall på gym men på grund av pandemin har han valt att träna utomhus. 

Vad kommer du att skriva om framöver?

– Förhoppningsvis krönikor som målgruppen för News55 upplever vara väsentliga. Det är ju så att det råder viss åldersmobbning. Jag har haft förmånen att ha jobbat i fria yrken i 54 år, jag började jobba när jag var 18 och är 72 nu. Jag kan vara yrkesaktiv, men generellt är det så att när man passerat 65-årsstrecket är man värdelös. Det är mäkta märkligt. Väldigt många som passerat strecket känner att de vill vara yrkesaktiva och att de dessutom besitter många decenniers yrkeskunskaper som kastas i sjön. Nu är de pensionärer och ska, som jag brukar säga, sitta och mata duvor! Snacka om mobbning och resursslöseri!