Bosse Holmström var en sann legendar - vi glömmer honom aldrig

Han kom som en virvelvind in på TV-Nytts redaktion när jag satt där. Året måste ha varit 1970. Han var energisk, entusiastisk, medryckande, kul. Han brann för att berätta en historia, en historia som han tyckte att många borde få vetskap om. Och som han berättade!

Som redaktör bad man oftast att få läsa manus innan ett nyhetsinslag färdigställdes. Det hände att jag stönade högt när jag läste Bosses maskinskrivna manuslappar. Grammatiska regler ansåg han vara överskattade, vi kubbades över formuleringarna. Men det märkliga var att om någon annan skulle ha försökt läsa in hans speakertext skulle det inte ha fungerat. Fast när Bosse gjorde det själv fanns inga tveksamheter: alla hängde med, blev intresserade, reagerade. Så jag lärde mig att tumma på principerna, vilket var klokt…

      LÄS MER: Legendariske journalisten Bo Holmström är död

Att ”lägg ut” skulle bli hans signum för evigt kunde man inte ana den där kvällen då tyska ambassaden ockuperades och alla nyhetsmedarbetare från Sveriges Television hastigt fick avbryta personalfesten på restaurang Jakthornet för att åka till jobbet och sända. Bosse stod i centrum, Sverige höll andan – och ja, han låg ut i direktsändning, då som så oändligt många andra gånger: gisslandramat på Norrmalmstorg gick också till tv-historien.

Länge var han korrespondent i USA, så småningom blev han rapportör från Europa. Han hann mer än alla andra, levde stundtals farligt i krig och kriser men landade ändå på fötterna, oskadd. Tillbaka i Sverige jobbade han ibland som programledare för Rapport. En nyårsafton lyckades han utlösa folkstorm genom att i sista minuten till det sedvanliga ”hej då” lägga till ”och nu går vi och tar oss ett järn”. Efter en tid lämnade Bosse nyheterna och gjorde bland annat både Kvällsöppet och Magasinet, Reportrarna och Glashuset (från Malmö) innan han 2001 lämnade SVT och gick till TV4.

      LÄS MER: “Lägg ut” – Bo Holmström tog emot hederspris

En sida av Bosse Holmström som tv-publiken aldrig såg var den händige mannen som byggde både hus och båtar. Han älskade sjön, snygga boots, lyssnade gärna på klassisk musik och visste att uppskatta god mat.

Senast jag såg honom i aktion möttes vi på Borggården. Mängder av press på plats runt Slottet – Bosse Holmström hade hittat bästa placeringen för sina live-inpass.

Jobbet var viktigt. Bosse ville egentligen aldrig sluta, men hälsan sa ifrån. Efter pensioneringen skrev han en memoarbok som fick heta ”Lägg ut!” – ja vad annars?! I den påminde han bland annat om en segling med Thor Heyerdahl, om en flygresa med Ayatollah Khomeini, om att frakta Carl Bildt i bakluckan på en hyrbil och om de amerikanska månfärderna som han följde.

Journalistikens utveckling på senare år var han inte helt bekväm med. I sin bok skriver han:

”Det finns tillfällen då jag tvivlat på att det verkligen var nödvändigt att anstränga sig för att få fram ett reportage om något som just hänt. Nyhetsverksamheten har blivit en industri, det ska pumpas fram nya grejor hela tiden oavsett om de har någon betydelse eller ej.”

       LÄS MER: “Mormor – hur var ditt sexliv?” –  Bo Holmström presenterade programidéer men fick blankt nej av TV-direktörerna

2007 fick Bosse Holmström, tack och lov, Stora Journalistpriset med motiveringen att han “i decennier bedrivit journalistik på hög nivå, alltid med egen röst och tillbakalutad skärpa”. 2015 fick han också hederspriset på tv-branschens egen gala Kristallen.

Ingen annan svensk journalist har varit så tongivande och stilbildande som Bosse Holmström. Hans nyfikenhet visste inga gränser, hans rättspatos var kompakt. Det var också hans respekt för tv-publiken, som han tjänade så troget. Vi som hade lyckan att vara hans vänner och kollegor glömmer honom aldrig.

En sann legendar.