Här är tipsen för hur man sörjer någon som är obotligt sjuk

När en närstående är psykiskt borta och inte längre tillgänglig mentalt eller har fått en obotlig sjukdom är det en sorgeprocess för de anhöriga som är svår att hantera.

­­– Det är ett alldeles fantastiskt fint ord. Att ha väntesorg handlar om att vara på väg in i en förlust och det är en stor påfrestning. Man är närvarande i sorgen med en person som man vet att man ska förlora. Det är en process och en av de saker som man själv bjuds in till är att efter bästa förmåga följa med i processen, säger psykologen Christina Fischlerm till Expressen Hälsoliv.

Att försöka förbereda sig för en kommande förlust är en utmaning och inget som går att komma undan. Det handlar mer om att hitta sätt att förhålla sig till det som komma skall.

– Vi är rustade för att hantera förluster i våra liv, vi har förmågan att göra det. Vi har också olika sätt och olika förutsättningar att göra det. Vid en kommande förlust brukar man säga att det man som närstående och anhörig kan göra är att delta i nuet. Efteråt är alla ögonblick över och det man har kvar är minnen. Vad vill man ha gjort, hur vill man tänka tillbaka på den här tiden? Det är viktigt att förstå att vi lever ända tills vi dör. Även om vi har väntesorg så har vi en person framför oss, och det är den personen du med hela ditt väsen vill vara med många gånger.

Några av tipsen Christina vill ge är att försöka få ett grepp och en tydlig bild över vad sjukdomen innebär och hur förloppet framåt kommer att se ut. Det är viktigt att försöka få en så realistisk bild som möjligt över situationen.

Att kunna prata om döden kan vara en lättnad för många medan andra inte alls har något behov av att prata om det och bara vill ta en dag i taget.

– Hoppet är det sista som överger en. Jag tror inte att man ska släppa taget om det, men det bör vara realistiskt. Har man en anhörig som är döende i en obotlig sjukdom är det inte realistiskt att tänka att han eller hon ska överleva. Men om man tänker att två månader kan bli tre har man ett slags hopp som är inom ramen för verkligheten man befinner sig i.