Pappa döstädade inte - och glad är jag!

Det har nu gått ett drygt år sedan pappa gick bort. Vi rensar fortfarande i hans lådor med papper och korrespondens i huvudsak från 1940- och 50-talen. Han dö-städade inte. Och glad för det är jag.

Förr skrev man brev om vardagliga ting och posten delades ut två gånger om dagen. Jag får en varm känsla i magen när jag läser hur farmor med vacker piktur berättar om grannarnas skvaller, om bakning och matlagning. Men även bekymmer med familjens plåtslageri, som så småningom gick i konkurs.

Bland osorterade gamla kvitton, inbjudningar till bröllop och fester och mängder av vykort fann jag ett maskinskrivet papper med följande underbara lilla teatersketch. Tyvärr utan upphovsperson eller någon annan ledtråd. Men jag fick mig ett gott skratt och hoppas att ni också får det. Håll tillgodo!

      LÄS MER: Jag gick i min pappas fotspår på Mallorca

”Vi befinna oss i året 1950. Regeringen har just stadsfäst en lag enligt vilken alla äkta makar, som varit gifta i 5 år, måste ha barn. Om inga barn tillkommit inom 5 år, sänder regeringen en man till hemmet för att besöka hustrun och hjälpa henne att bli Moder.

Scenen äger rum hemma hos ett äkta par som varit gifta på dagen 5 år och ännu ej har något barn. Det är husfadern som talar:

Seså adjö kära Du, jag får ge mig iväg till kontoret. (Han går med framåtböjt huvud).

Frun gör sig snygg och medan hon pudrar näsan ringer det på dörren. Hon förutsätter, att det är regeringsmannen, men istället är det en barnfotograf, som anländer för att tala med Frun angående barnfotografering i allmänhet. Följande samtal utspinner sig:

Frun: Oh, god morgon.

Mannen: Hur står det till? Ni känner mig inte men jag representerar…

F: För all del, det behövs inga förklaringar, Herr…?

M: Mitt namn är Jonas, och min specialitet är…

F: Javisst, jag vet, och det är all right. Var så god och sitt!

M: Och Er make är förstås fullt införstådd?

F: Naturligtvis, vi har kommit överens, att det är det bästa vi kan göra.

M: Nåväl, under sådana förhållanden är det lika bra att vi sätter igång med detsamma.

F: Ja, men jag är inte riktigt på det klara med vilken metod Ni använder. Hur börjar ni?

M: Den saken kan Ni lugnt överlåta åt mig. Jag skulle vilja föreslå två i badkaret, ett eller två på golvet samt ett par i schäslongen.

F: Badkaret. Golvet. Milde Gud.

M: Ja Frun, det är ju så, att icke ens den bäste kan uppnå ett bra resultat varje gång, men av sex försök måste ett bli en fullträff. Jag för min del brukar ha mest tur i badkaret.

F: Ni får ursäkta mig, men det förefaller en smula obekvämt.

M: Tjusningen i det hela är ju att när man kan bortse från alla formaliteter. Ni kanske vill se några av mina arbetsresultat?

F: Provet. Det var sjutton, men det brådskar ju inte, eller hur?

M: Nej, det brådskar verkligen inte. I mitt speciella yrke kan man ju inte göra sitt bästa under brådska. (Han öppnar ett album och visar henne.) Se på det här barnet, är det inte ett vackert arbete och det tog mig 4 timmar. En vacker sak, eller hur?

F: Ja, det är verkligen ett förtjusande barn.

      LÄS MER: Hemligheten bakom 40 års äktenskap som ingen trodde på

M: Men det gäller att få fram bevis, så titta på det här. Ni får tro mig eller ej, men det är gjort på taket av en buss på Kungsgatan.

F: En buss på Kungsgatan?

M: Det är dock inte så svårt, då man vet hur det skall gå till. När en man i mitt yrke känner knepen, så blir arbetet ett nöje. Och här är ett från Macys mitt på förmiddagen, kom ihåg ett enda skott.

F: Oj, då hos Macys mitt på blanka förmiddagen, det förefaller i alla fall litet väl offentligt.

M: Kan så vara men det ligger en liten hemlighet i det hela. Barnets moder var filmstjärna och behövde litet publicitet, och det fick hon vill jag lova. (Vänder nu ett blad och visar ett par tvillingar.) Detta är faktiskt det svåraste uppdrag jag utfört i hela mitt liv.

F: Oj, tvillingar.

M: Ja, och de näpnaste små gossar man kan få se. Det jobbet klarade jag av i Kungsträdgården.

F: Bevare mig väl.

M: Ja, Frun, det tog mig från kl 12 på förmiddagen till kl 5 på eftermiddagen. Jag har aldrig slitit så under svåra förhållanden. Tänk Er folk i fyra-femdubbla led, som trängs och trycker på bara för att få se en skymt.

F: Fyra-fem-dubbla led.

M: Ja, folk runt omkring. Föreställ Er blott mera än tre timmars arbete med ett sådant handicap. Två poliser fick hjälpa mig. Det kunde nog ha blivit ett eller ett par skott till före mörkrets inbrott men ekorrarna började gnaga på min utrustning.

Frun svimmar.

Nej, vem vet vad som döljer sig i lådor och skåp, på vindar och i källare. Kanske ska man till och med själv spara – eller till och med fabricera – några extra alster för de efterkommande; som kärleksbrev, foton på obekanta eller kittlande artiklar. Bjud på några häftiga mysterier och låt dem spekulera.